Jag är verkligen en som äter onyttigt när jag är upprörd eller ledsen. De sista 2 v har jag ätit mycket lite choklad, men igår åt jag fast jag tänkt vänta till helgen och sambon får köpa hem mer choklad idag för jag vill/måste ha.
Jag är upprörd sen igår och försöker tänka förbi det som hänt men det tar ett tag. Jag hatar kritik och är än mer självkritisk mot mig själv när jag får det. Det är utvecklande att få kritik och att skakas om lite så man inte tror att man är bäst och vet bäst alltid, men jag är otroligt känslig märker jag.....eller det visste jag ju redan men det är likväl jobbigt. Varför ska jag behöva vara så....i vissa lägen kan jag vara tuff och i andra är jag typ 2 år och väldigt långsynt....
Jag inser att den bild jag har av mig själv och den bild andra har av mig inte är densamma alltid, både till det bättre och sämre mot den bild jag har. Jag vet även att jag lätt blir missförstådd och inte märker hur jag uppfattas av andra. Jag vill aldrig vara taskig och vill alla väl, men har jag en åsikt eller ett annat förslag tänker jag inte vara tyst, det går bara inte. Kanske får tänka på min ton i det läget oftare, men i stundens hetta blir det som det blir och ibland blir jag bara än mer provocerad tyvärr.
En del av mig vill vara en tyst mus ett tag framöver och se om det blir någon skillnad eller om någon märker något.......kanske andra kan styra och ha förslag istället för mig....men kan jag ge bort den kontrollen....?
Det blir iaf inte bättre av att äta choklad, men nu är det så idag iaf!
Du är en snällis Anna, det vet jag. Jag tycker absolut inte att du ska bli tyst och inte komma med förslag och sådär, det vore ju jättetråkigt! Det är väl det där med vilken ton man använder och på vilket sätt man säger saker ibland. En stark åsikt kan behöva tonas ner och bli lite, ska vi säga, mer ödmjuk, ibland.
SvaraRaderaChoklad kan behövas ibland, ibland mer och ibland mindre, och det är väl okej va (:
Jag förstår o d e bra att få veta, den jag e sur på är ju mig själv.....jag tror jag ibland tar i mer än nödvändigt men även för att ens kunna få fram det jag vill. D har varit bra att få bara hemma o fundera lite, sen om jag kan säga saker annorlunda återstår att se. Ingen känner mig ibland tror jag, inte ens jag själv.
SvaraRaderaDet är aldrig kul att få höra sån där kritik mot en själv, speciellt inte i efterhand :( jag hoppas du snart blir glad igen. Alla har vi någon last, och det man gör kan inte bli omtyckt av alla. Arbetar man i grupp gäller det att tänka en del på sitt uttryck. Det är synd att vi ibland är så svenniga, stör man sig borde det sägas direkt egentligen så det inte känns som en stor grej, fast det är väl inte så vi är uppfostrade i det här landet gissar jag.
SvaraRadera