Jag vet att många barn har det bra på förskolan medan deras föräldrar jobbar eller studerar, personalen gör ju sitt bästa och barnen tycker oftast det är roligt. Men många gånger undrar jag om barnen verkligen måste spendera så långa dagar på förskolan? Och inte sällan heller går de hela året med få lediga dagar.
Jag minns ettåringar som precis fyllt ett och börjar gå på förskolan 10 tim/dag vilket då blir 50 tim/v. Vilken vuxen människa jobbar så länge? Har inte föräldrarna rätt till semester och varför är barnen inte med dem då? Vet de om att man kan få gå ner i tid tills barnet fyllt 8 år, om jag minns rätt.
Jag tycker verkligen det är synd att det finns föräldrar som verkar bry sig mer om pengar än barnen....eller så känns det som utomstående ibland, jag kan ju tolka det fel. Föräldrar som kanske inte alltid vill vara med sina barn utan anser sig ha rätt till "egentid", men förhoppningsvis är man 2 föräldrar och kan lösa det sinsemellan. Fast jag har mött föräldrar som inte skäms för att de låtit barnen ha längre dagar så att de får ut sin "egentid".
Självklart finns det föräldrar som jobbar häcken av sig för att göra det bästa för sina barn och har dåligt samvete för att barnen får långa dagar.
Jag önskar ändå att det fanns någon reglering för hur mycket tid som barnen ska gå på förskolan, men skulle det finnas skulle det minska skatterna och förskolorna skulle inte behövas i samma utsträckning och flera skulle bli av med jobbet.
En annan sak som stör mig är de föräldrar som inte inser att förskolan är mer än bara en avlastning, att barnen lär sig massor förutom att leka. Samtidigt finns det föräldrar som kräver massor och är väldigt pålästa, vilket är bra, men otroligt pressande för pedagogerna, eller så uppfattade jag det i alla fall.
Jag har många synpunkter på det yrke jag arbetat nästan 9 år i och som jag nu utbildar mig inom. Barngrupperna är för stora, pressen att följa läroplaner och allt arbete kring verksamheten där tid tas från barngruppen ogillar jag.
Jag kan erkänna att den dag jag får barn som ska ut i barnomsorgen skulle jag föredra att ha dagmamma. Mest för att det är i en hemmamiljö och mindre barngrupper. Alla barn passar inte i förskolans stora grupper och tyvärr försvinner dagmammorna. Det borde finnas fler samtidigt som barngrupperna i förskolan borde minska!
Jag hoppas att förskolan förändras när jag kommer ut, mer pengar, fler pedagoger, mindre pappersarbete, mindre barngrupper, mer tid för barnen.....jag kanske drömmer, men förskolan borde inte bero på pengar eller barnantal och deras etnicitet.....alla har rätt att ha en rolig och utvecklande förskola och arbetssituation.
Möjligheten att automatiskt få gå ned i arbetstid när man har småbarn gäller ju bara dem som har fasta anställningar. Idag är fasta anställningar långt ifrån norm på arbetsmarknaden. Jag har många vänner som är högskoleutbildade och som i fem år eller mer arbetat med det de är utbildade inom, men några fasta anställningar har de inte.
SvaraRaderaMitt barn har också gått 10-timmarsdagar men då var det äldre, hade fyllt fyra. Hade omständigheterna varit så att 10-timmarsdagar varit en nödvändighet då h*n var ett eller två hade jag också valt dagmamma, ungefär av de skäl du beskriver.