I fredags kväll fick jag ett samtal som stressade upp mig till en början.
Min fältmentor (som har hand om alla praktikplatser och att studenterna har det bra) ville prata med mig, vilket jag trodde handlade om att vi ska ses då vi inte ens träffats sen hon började i höstas. Nej då hade hon hört från han som sköter praktiken från skolan att jag ville ha hjälp med ett problem. Jag mailade och ställde bara en fråga om mina rättigheter på praktiken och hade ett litet problem med handledaren skrev jag, men han skickade utan att jag visste det vidare till fältmentorn som då ringde mig. (I mailet sa han att jag fick kontakta fältmentorn för att få hjälp, vilket jag ju aldrig gjorde)
Hon vill att vi ska ses och hon har redan pratat med handledaren om att hon ska komma ut och kolla läget och lämna några nya papper kring handledning av studenter. Därför ville hon veta vad jag behövde ha hjälp med. Jag ville inte ha hjälp utan tänkte ju lösa det själv, så det här kändes hel konstigt, men det sa jag ju inte. Hon vill kanske ses innan mötet också för att lägga upp en plan för samtalet. Blev så stort av nåt litet. Jag behöver bara strukturera upp samtalen med handledaren så jag får bättre hjälp med det jag behöver och det har jag redan tagit upp med handledaren så jag tänkte ju att det löser sig nästa gång vi ses, men jag mailade för att kunna säkert trycka på de rättigheter jag har så jag kan ta upp det med handledaren.
Det känns i och för sig skönt att veta att fältmentorn vill mitt bästa och att hon tar tag i problem som uppstår, men även att hon inte behöver lägga massa krut på det här. Känns så allvarligt. Visserligen är jag inte helt nöjd med min handledare om jag jämför med den jag hade förra året. Hon har mindre tid för mig och har mycket ansvar och möten hon går på, men det har ändå funkat rätt bra. Med fältmentorns hjälp kan det bli bättre, men jag är lite orolig, fast försöker tänka positivt att det inte skadar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar