Årsdag för lilla Jocke

Idag är det ett år sen Tobbes kusins son dog, 14 år gammal bara, vad tiden går fort....

Jag minns att när jag träffade Tobbe var det i början ofta en del släktsammankomster och det är en härlig, högljudd och busig släkt han har, de vi är närmast iaf. Vi träffas inte ofta men det märks inte när vi väl ses :).
Hur som helst minns jag några små barn som sprang runt och busade och blev rejält busade med av alla grabbar/gubbarna iaf. En var en söt lite rödtott, som jag brukar kalla rödhåriga småbarn. Jocke var väl cirka 4 år då och busig men blyg, vilket han fortsatte att vara länge. Men den sista tiden verkade han mer kaxig, vilket han säkert var mer i skolan, men när släkten samlades kanske han skärpte sig, kände inte honom så väl tyvärr.

För ett år sen på eftermiddagen var vi påväg till mamma för att fira min brors födelsedag, eller jag tror det iaf, då han skulle ha fyllt den 28:e. I bilen mellan Bettna och Flen ringer Tobbes telefon och eftersom han kör svarar jag. Det är svärmor och något känns fel och hon verkar skärrad och eftersom jag fått tråkiga besked i telefon tidigare blir jag rädd och får en klump i magen. Hon säger att Jocke är sjuk och åkte med ambulans och de jobbar med honom nu, enligt hans farbror som ringt. Han hade varit sjuk redan innan sportlovet men det var som en tuff och envis förkylning. Han var hemma och när hans mamma kom hem från jobbet fick hon ingen kontakt av honom, så hon ringde ambulans och han fick hjärtstillestopp i den, men de fortsatte jobba med honom på sjukhuset. Svärmor var orolig men jag kunde inte riktigt ta till mig det hon sa, för det väckte hemska minnen, och det kan ju bara inte hända igen! Vi fick bara hoppas på det bästa och hon skulle höra av sig om vi fick veta något nytt.
På kvällen när vi kommit hem från mamma ringde svärmor igen och jag svarar som vanligt först. Hon gråter och säger att han dog......ett liv på 14 år var bara borta och  nu hade Tobbes släkt drabbats av det värsta....så hemskt att fina människor ska drabbas av sånt här. För att inte tala om alla hans jämnåriga vänner behövde gå igenom detta så tidigt i sina liv.

Jag minns inte orsaken helt, men han hade fått en akut infektion som slog ut allt i kroppen. Så sorgligt och onödigt.

Så idag ska vi ikväll tända våra änglaljusstake för Jocke och de som minns honom. <3