Igår firades min kompis Challe, som fyllde 30 år. Tänkte berätta om vår relation och hennes familj som jag i princip adopterat. Hon är stark, envis, nogrann, sträng och har bestämda åsikter men vill alla väl och är snäll. Hon har sin sambo H och sötaste flickan, E som jag älskar massor och som gillar mig med. Hon brukar fråga om jag ska komma och fika, då jag oftast tagit med mig fika sista tiden....ska nog sluta med det :).
Vi växte upp i radhus i ett perfekt område för barnfamiljer, massor av barn och alla lekte med alla. Vi bodde snett över gatan till varandra. Jag vet att jag var 9 månader när min familj flyttade dit och tror att hennes familj kom knappt ett år senare. Vi brukar iaf säga att vi varit kompisar sen vi var 2 år, så det blir 28 år i år....shit....
Vi lekte i princip jämt och jag var mycket hemma hos dem och åt mat, ibland konstig mat, då mamman i familjen är ungrare. Hon har 2 syskon, en storebror som alltid bråkade med oss (som fick många nagelmärken av mig, typ d enda jag kunde göra som gjorde ont på honom), men som jag var kär i när jag var liten, han är 2 år äldre än oss. Hans mamma kom en dag och sa till min mamma att vi skulle bli släkt, för han och jag skulle gifta oss...:) Hon har även en lillasyster som var irriterande men rolig att vara med när hon var liten, som är 2 år yngre. Till och med vår katt bodde där ibland, han brukade gå dit på morgonen och dricka te minns jag, eller va med oss när vi spelade spel i deras vardagsrum, gärna PÅ spelet oxå. När familjen flyttade nån gång under lågstadiet var vi båda sura, alltså katten och jag. Han la sig i en av deras flyttlådor....
Ja förresten så gick vi ju i samma klass från lekis till slutet gymnasiet, minus första året på gymnasiet då vi hamnade i olika klasser.
När deras mormor dog minns jag att jag var för blyg för att fråga själv, så mamma fick fråga om jag fick ha deras mamma som gudmor (då jag inte hade någon) och hon blev jätteglad trots att det var efter begravningen. Kanske det var därför jag ville fråga just då för att göra henne gladare (jag var 11 år då). När mina föräldrar skilde sig var jag ännu mer hemma hos dem och de känns som syskon till mig för vi tjejer har bra kontakt idag.
Under åren har det gått upp och ner med hur mycket vi umgåtts. Hon hade en kusin som gick i samma klass och i början skulle de hålla ihop (till mitt förtret), sen blev jag mer kompis med kusinen än med Challe och spelade ju fotboll och hade andra vänner. Men den som finns kvar idag är hon och det kommer hon alltid göra. Vi är aldrig osams, kan prata om allt, pratar sällan kortare än 40 min i telefonen, har hon märkt. Vi har inte samma intressen direkt, vissa gemensamma men inte så många, men det spelar ingen roll. Vi måste inte ha kontakt ofta eller umgås ofta för att vara nära vänner. Jobb, skola och vardag tar ju tid. Det som underlättar kontakten är ju att våra sambos är vänner sen högstadiet. För de vill ju ses också. Hans familj är också stor och Tobbe är nära dem som jag är med Challes familj, vilket är lite kul.
Hennes familj är iaf som min familj, och ibland som jag önskar att min familj var. Den är stor och välkomnande, finns fler som räknas till familj utan faktiska blodsband och när alla samlas blir vi många. Tobbe passar in perfekt och när vi ses handlar det om typ 10 timmar och inte 2 som brukar va det normala i våra familjer annars. Dessutom är det mycket mat, vin och efterrätter, och då menar jag MYCKET, fler skulle kunna komma och äta om det fanns plats. Challe brukar efter fikat gå tillbaka och äta mer mat, vilket inte syns då hon e smal som en sticka. Hon är makalös på att äta...
Min kontakt med hennes lillasyster har blivit bättre sen vi blev vuxna, vi hörs av och ses även om inte Challe är med. Hon är tuff och har starka åsikter och har vuxit massor sen hon var liten, känns mer vuxen än mig ibland. Hon har en ny liten O med sin man, ännu en unge att mysa med. :) Däremot är jag inte så nära deras bror, för honom träffar jag sällan och lite småsaker stör jag mig på när det gäller honom och hans sambo, men jag gillar dem och han var kompis med min bror. Mamman i familjen är en matriark, verkligen. Hon ska ha koll på allt, kan bäst och vet bäst och vill alla väl men det kan bli så fel då hon inte lyssnar på andra, men hon bryr sig om alla och har ett stort hjärta. Hon har även ett jäkla ungerskt humör som båda tjejerna (och lilla E) ärvt även om de kan kontrollera det, eller Challe är rätt bra på det iaf. Pappan i familjen är glad och busig och älskar musik och dans, vilket märks ordentligt när han har några glas innanför västen. Då får man dansa i köket och gissa artister osv. :)
Det hon gjort för mig som jag blev förvånad och tacksam över var att släppa allt och åka hit med sin sambo när jag ringde och berättade att min bror dött, fast klockan var efter 21 och de stannade fast vi inte var så kontaktbara. Blir tårögd när jag tänker på det.....det är vänskap....Jag vet att Challe och jag kommer hålla ihop, tills vi är gamla och grå. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar