Utmattad

Känner mig rätt slut efter att jag grät igår. Känner mig spänd och har ont i huvudet. Men jag tror att det var bra för mig, känner inte som förut då det kändes som om jag skulle börja gråta för minsta lilla. Nu ska jag bara försöka se lite ljusare på allt som händer och ska hända. Hur nere jag än är vet jag att det bästa jag har är Tobbe. Tänk att han står ut med mig och har stått ut med allt som hänt under åren vi varit tillsammans. Var förresten 11 år idag som vi träffades och en liten gnista kom till. Sen tog det ett par månader innan vi blev ihop. Fan vad tiden går....(vi träffades ju egentligen några år tidigare då han följde med en kompis som kände min brorsa också och de såg på film hos oss, så det kan bli)

Idag på väg hem från Katrineholm hade jag en stor rovfågel över mig, vilket är ett tecken på att allt ordnar sig, enligt mig i alla fall. Tror till och med det var en örn, för den kändes större än de jag brukar se plus att den var väldigt mörk under och ljus vid baken, typ. Jag försöker hitta lite glädje nu, som jag sa tidigare, jag ska kämpa för att bli gladare och låta bli att hålla inne allt jobbigt, ibland måste det bara ut.  

Ikväll ska vi bara ta det lugnt och äta god mat och vila. Imorrn blir det att åka och kolla när Tobbe går i 1:a majtåget, om jag orkar. Ser fram emot att äta afarernas piroger, jättegoda!

Trevlig Valborg alla som läser detta!

varför känns allt jobbigt?

Efter att ha tvingat mig att släppa fram allt skit jag hållit inom mig, för att jag varken orkat eller haft tid att känna efter, kvarstår en fråga: varför är allt jobbigt? Allt känns som en kamp och inget är roligt även om det finns stunder av glädje. Vad ska jag göra för att sliopa känna så? Köra på eller ta itu med allt med risk att bryta ihop.....eller bryter man ihop av att försöka gömma undan allt? Trodde tårarna aldrig skulle ta slut ikväll, nu måste jag gå vidare för den här gången. Jag vill må bra och ska kämpa vidare!

Utflykt i skogen

Idag hade jag med mig pappa i skogen. Han skulle hjäpa mig med fåglarna, men tyvärr kunde han inte höra alla toner så det var svårt. Han har viss hörselnedsättning och tinnitus. men han kunde urskilja lite annat och trivdes verkligen med att vara ute i solen och i skogen. Vi såg älg, räv och rådjur bland annat.

Tyvärr tog inte skogen bort min stress och nedstämdhet. Önskar jag kunde slappna av i hjärnan. Även om jag inte gör en massa så känns det som om allt hänger över mig och det är jobbigt. Inget är speciellt kul.....

Lägger in lite bilder från dagen

Min dunge från baksidan. Man kan föreställa sig att mitt i dungen har det stått ett litet torp.

Några fina blå blommor som jag inte bestämt vad det är ännu.

Här har spisen nog stått i hörnet av torpet.

En gammal stövel.

Glasflaska vi hittat i skogen.

En gammal tunna.

Den gamla husgrunden till torpet.

Här kan man också se den gamla husgrunden. Det växer lind, nypon, syrén, körbärsträd tror jag runt om.

Min dunge och min skog från långt håll.

Ett kryp av något slag.

Sorkhål enligt pappa.

Nyponbuske.

Väg med krossat tegel.

En slags viol.

Slut och sliten.....

Jag blir galen på mitt humör, eller hur jag känner och mår inombords. Jag blir lätt irriterad men säger inget för jag vill inte göra någon ledsen bara för att jag har svårt att hantera olika irritationsmoment och känslor.

Nästa stund vill jag gråta men gör det ju inte. Kanske borde.

Stress känner jag att jag har svårt för, blir stressad väldigt lätt för allt och ledsen när jag gör hushållssysslor märker jag. Vill verkligen inte göra det, men måste ju. Fick be Tobbe ta disken för annars hade jag stått där och varit sur, men gjort det ändå.
Vi städade idag men jag är inte helt nöjd, jag plockade ordning på allt, sorterade tvätten och dammade överallt och tog badrummet. Han dammsög.....men torkade inte golven och det störde mig....men jag sa inget....allt blir fel när jag säger nåt när jag är på det här humöret, vad det nu är, fattar inte.

Skolarbete måste göras, imorrn kommer pappa och vi ska till skogen. Men jag har varken lust eller ork, men har inget val, det ska göras.

Livet kunde vara roligare just nu, hoppas detta går över annars vet jag inte vad som händer.

Stress och rädsla

Eftermiddagen var hemsk! Jag slutade 16, men gick en kvart tidigare. Vi tänkte passa på att veckohandla när båda ändå var i Nyköping så vi slipper åka in imorrn. Tobbe skulle först klippa sig och det är drop-in så man vet inte hur lång tid det kan ta. Därför skulle jag passa på att shoppa lite, med presentkort jag fått.

Jag hade ätit och druckit dåligt och var väldigt varm och trött efter en veckas praktik. Jag tog bilen till stan fast jag lika gärna kunde gått då förskolan är 5 min från stan. Men jag gick på stan och var äckligt stressad inombords. Jag letade byxor, provade dem men inget satt bra och jag kände att snart måste jag ut och jag måste dricka och äta nåt för att inte klappa ihop, så jag köpte en dricka och choklad.

När jag är i en affär och funderar på att köpa ett par muggar ringer Tobbe som vill att jag ska ta ut pengar och köra till hans frissa, då hennes kortapparat inte funkar. Det var bara att gå ner till automaten och ta ut pengar, men innan dess haffas jag av nån från miljonlotteriet och jag får skrapa en lott och jag vet knappt vad jag gick med på, tror jag får hem lotter för en liten peng varje månad. Han visste vem han skulle fånga in och lura....suck.... Jaja, pengarna togs ut och jag hade fått en ungefärlig beskrivning av vägen till frissan, men jag visste inte helt. Tobbe ringer igen och undrar om jag är framme, men jag har inte ens satt mig i bilen.....till slut kom jag fram, men svängde höger istället för vänster och får vända och ser honom komma gåendes, och han får sina pengar och jag åker till affären och väntar på honom.

I affären sen har jag så svårt att slappna av, är så jäkla stressad av att inget jag planerat blev som tänkt och trafiken var jobbigare än den brukar vara. Jag mådde så dåligt inombords, inte alls som jag brukar. För stress kan vara att man håller igång och inte hinner tänka en massa, men nu var det mer att jag kände att jag var stressad, försökte slappna av vilket kroppen gjorde, men inte hjärnan, den gick på högvarv och jag ville typ lägga mig ner på golvet och bara skrika.

Jag vet inte vad det är med mig. Det är stressigt och jag har svårt att slappna av. Sen är jag så trött både i huvudet och i kroppen. Jag har så ont i benen varje dag, det liksom värker. Jag orkar inte mycket och klagar på att jag är seg....Blev faktist rädd för mig själv och min stress idag....usch...

Helgen sen blir det en del att göra. Vi ska städa, vilket ska bli skönt och jag bestämmer att det måste göras, till och med soffan ska lyftas upp och dammsugas under. Fullt med damm och dammsugaren går inte in under den. Vi ska till mammas lilla koloniträdgård som hon nyss skaffat och som hon får medlemsavgiften till från oss i present kommande år. Sen ska pappa komma hit och följa med ut till min skog och hjälpa mig lite med fåglar främst.

Jag riktigt längtar efter en ledig dag med en bok eller nåt avslappnande....eller varför inte lite semester, Spanien vore inte helt fel.....

Värst vad tiden går...

Nu har jag bara en dag kvar av praktiken. Det känns sådär för det är ju kul, men samtidigt har jag massor i skolan att göra som jag vill få gjort. Fast jag kommer sakna barnen. Det har gått så fort......

Den här veckan har min handledare varit sjuk och jag har nog gjort liiite mer än jag borde eftersom de inte tagit in vikarie. Så jag känner mig rätt trött och har inte alls haft ork att plugga när jag kommit hem. Har gjort mkt mindre än jag hade planerat, men får göra desto mer i helgen för jag känner att både kropp och hjärna säger ifrån. Idag skulle jag, när jag kom hem vid 14, ha cyklat till skogen och jag försökte behålla den lilla energi jag hade kvar, men så insåg jag att jag skulle ju tvätta idag också, och så började det regna när jag var på väg hem. Så jag stannade hemma....

Vi var förresten i skogen idag och det var kul men mina armar blev trötta av att dra på 2 barn som gick sååååå sakta. Men det mest intressanta var att på hemvägen gick vi över ett kärr, vi gick på en spång, men det var en stor vattenpöl innan man kom upp på spången och vi var några som blev lite blöta om fötterna. Sen ramlade ett av de stora barnen i, men det var ju ingen fara mer än att han blev blöt och några barn som varit lite spända slappnade av när de insåg att det inte var så djupt ner. Det var väldigt vackert med all mossa och vatten mitt inne i skogen. Barnen med sina fantasier såg krokodiler också :).

Sen blev det dessvärre stressigt för vi va sena tillbaka, vi brukar äta 11.30, vi åt 11.55. Jag skötte dukningen till störst del och barnen var överallt samtidigt först innan en av personalen till slut insåg att det nog var bäst att samla barnen. Även efter lunch då alla utom jag och en till hade rast, blev jag stressad för jag skötte en stor konflikt och en situation då några barn tagit lim och gjort saker de inte får. Medan en personal sitter i soffan för att nåt barn ville leka med honom men hade gått. Han satt och brydde sig mer om att de som ville leka med honom inte var kvar, inte ett ord om det jag fick ta hand om, som faktist är student.....och inte ska ha det ansvaret utan stöd....men men....inte undra på att jag är trött iaf.

För trött för att vara stressad

Nu  har jag gjort 2 av 5 dagars praktik och det är rätt kul ändå. Men jag blir så trött, både av att gå upp tidigt, 5.30 och av barnen såklart. Jag tycker det är roligt och jag tänker inte massor på biotopen. Fast mina raster har jag iofs tillbringat med att gå till bibblan, skaffa lånekort i Nyköping, lånat böcker om knoppar och mossor och lavar. Sen det bästa var att jag idag hittade en karta över Sörmland så jag kunde se vad det är för bergart i mitt område, för på nätet hittade jag inget. Bra tips från läraren att kolla där. Jag gillar bibblan, önskar jag kunde låna lite roligare böcker dock och kunde få läsa annan litteratur enbart för mitt eget nöje. Fick även förresten veta att ett av träden jag varit osäker på, men gissat att det var lind, stämde, för på förskolan hittade jag likadana knoppar och en personal sa vad det var. En buske jag undrat vad det varit antar jag är syrén. Små framsteg är alltid något. Jag är ändå för trött för att bli alltför stressad. Däremot blir det en del att göra i helgen. Ska ta hit min pappa så han får kolla skogen och lyssna på fåglar.

Idag och imorrn är min handledare sjuk. Jag är rätt van att hon går på många möten, men hon har aldrig varit sjuk. För min del spelar det ingen roll, känns rätt okej att bara vara mig själv utan att känna press att prata med henne eller visa vad jag kan. De satte aldrig in vikarie för att tack vare att jag var där funkade det. Det känns både konstigt och ok, för jag ska ju ha helhetsansvar. Imorrn ska jag ha utflykt med femårsgruppen och ska göra matte i skogen, kommer nog gå bra. Idag gjorde jag 3 intervjuer också till vår artikel om hållbar utveckling, eller miljö och natur. Det gick sådär, vissa hade bra svar andra var helt konstiga. Vet inte vad det ska bli utav det hela, men jag fortsätter med fler barn imorrn så får jag lyssna igenom samtalen jag spelat in.

Först på torsdag hoppas jag hinna ut i min skog, får försöka jobba med biotopen på kvällarna, men idag orkar jag inte.

Kommande veckan

Imorrn början en veckas praktik. Ser inte alls fram emot det trots att det bara är 5 dagar och det går fort. Jag känner mig bara så stressad att hinna med allt som ska göras, både där och hemma då jag har annat i kursen som ska göras och tiden är knapp.

Jag har försökt att beta av lite kring biotopen nu i helgen, men måste ut i veckan också, för det är vissa svårare saker som jag inte direkt fokuserat på, men jag måste ju ta tag i det. Varför ska det ingå så många olika delar i uppgiften? Hade föredragit att bara leta arter och vårens utveckling. Varför ska jag ta reda på vad det är för bergart, jordart och jordmån med en massa annat skit, som det känns som. Sen ska allt dokumenteras på rätt sätt och skrivas om också. Jag hade hellre haft mer tid på mig.....för när praktiken är slut ska även uppsatsen fixas....allt på en gång, varför inte, lite stress dör man inte av....eller?

Humöret blir iaf jävligt dåligt på mig när jag ska stressa med allt. Hoppas min handledare är tillmötesgående så mina dagar slipper bli så långa.

Falling.....

Det är konstigt hur vardagen gör att man tillfälligt glömmer allt skit man varit med om men så kommer det plötsligt tillbaka och det känns som det hände nyss och man mår som då. Tror jag skrivit om detta förut men ibland måste man bearbeta skiten igen.

Pratade med pappa idag som ältar det faktum att han inte får träffa sina pojkar, mina halvbröder. Han har inte sett de på 5 år nu, sen de flyttade till Sandviken. Han har gjort försök till att, genom familjerätten där uppe, få träffa barnen men deras galna mamma vägrar och säger att det är pojkarna som inte vill träffa sin pappa. Det är skitsnack för hon manipulerar, hjärntvättar och skrämmer alla som kommer i hennes väg, men ingen fattar att hon ljuger och är galen. Han har lyckats prata med dem ett par gånger, men hon brukar säga att de inte vill prata med honom heller.

Jag träffade pojkarna bara ett par dagar innan vår storebror dog för 5 år sen i augusti. Vi körde dit upp och hem igen på en dag. Det tar typ 4 timmar enkel resa. Jag tyckte det var roligt att träffa dem men det tog på mitt psyke. Jag har försökt behålla kontakten men det har minskats ner till att jag ringer när de fyller och skickar pengar när de fyller och vid jul. Mer orkar jag inte även om det tar emot att erkänna det. Jag har inget val för att orka må bra, eller må som jag förtjänar. Den kvinnan har gjort mig och min familj så illa, men det är ju inte pojkarnas fel och de borde inte drabbas. Det är ju deras mamma som bestämmer och vi kan inte göra så mycket. Jag förlitar mig på att en dag kommer de att inse vad deras mamma gjort och då kommer de till mig. Kan ju hoppas att pappa lever när den dagen kommer. Jag känner även viss press från pappa att ha kontakt med pojkarna. Jag får ha kontakt med dem enligt deras mamma och har länge försökt just för pappas skull. Men det funkade ju inte och jag började säga ifrån när han bad mig ringa. Han känner sig ju rådlös och desperat så jag förstår att jag skulle kunna vara hans länk till pojkarna.

Jag vill gärna åka upp i sommar och hälsa på, men som Tobbe sa, jag träffar gärna barnen, men INTE henne. Undrar om det skulle gå att lösa på det sättet. Men då börjar jag tänka på nästa problem. OM jag träffar de kommer de att fråga efter sin storebror, om de inte nu fått för sig att Tobbe är deras bror, deras mamma antydde det för ett par år sen. De vet inte att vår storebror varit död i snart 5 år och de har inget fått veta, för att skydda dem enligt deras mamma. Visst de var/är små, 11 och 9 i år, men jag själv skulle bli fly förbannad och ledsen om jag först flera år senare fick veta sanningen. Tänk om jag får berätta det när jag nu träffar dem, det vore hemskt.

Jag har fått stänga av alla dessa känslor och pappas problem och sorg för att ens orka vara jag. Jag brukar ta åt mig andras skit och hålla det inom mig tills jag inte orkar mer. Jag känner mig kall ibland som inte reagerar när andra mår dåligt eller gråter, men jag skyddar mig själv helt enkelt. Jag är känslig egentligen men pallar inte alltid. Hellre är jag kall än att jag får ångest igen som när det var som värst och jag knappt kunde åka och handla mat eller göra något normalt utanför hemmets väggar.

Livet känns som en kamp som aldrig tar slut och just nu är det extra tufft känns det som. Jag är stressad, trött och lite nere ändå och så kom detta tillbaka vilket inte gör det roligare att vara jag just nu. Jag vet att alla går igenom sina egna motgångar och att många går igenom värre saker än jag. Man klarar av mycket mer än man tror och när man kommer igenom något jobbigt eller kan lägga undan problemen och leva igen inser man hur stark man kan vara egentligen. Ibland önskar jag att jag slapp vara stark.........

Tråkväder!

Ja det klart att det ska regna, eller ja snöa, när jag tänkt vara i skogen idag. De senaste gångerna har det också regnat, med ett litet uppehåll förra gången. Det känns så jobbigt då jag egentligen behöver vara rätt länge i skogen och kolla och plocka ihop saker och gräva i jorden och gärna hitta lite insekter. Men det lockar inte kan jag säga. Har bestämt några saker jag kan göra idag som går fort, men då får jag ge mig ut igen i helgen om det blir något uppehåll iaf. Finns ju annat att göra i pluggväg men jag ville få massor gjort i skogen som jag kunde jobba med hemma sen. Typiskt!

Stress och trötthet....

Just nu har jag det väldigt kämpigt med stress, trötthet och brist på motivation. Det gäller både skolan och hemmet. Allt känns tungt och ouppnåeligt men jag stretar på ändå, för jag har inget val.

I skolan är det mycket som ska göras, efter att ha haft det lagom stressigt med lagom stora uppgifter, varav många i grupp. Nu är det fler och större uppgifter känns det som, och den stora ska göras själv. Mitt biotoparbete är kul egentligen, men stressen att hinna göra allt och göra det rätt tar bort mycket av det roliga i det. När man dessutom inte är van att artbestämma, dokumentera och bestämma vilken jord eller typ av mark man har, blir man mycket osäker och det tar ännu mer tid från den lilla tid som finns. Dessutom finns det ju en massa olika arter som liknad varandra så man blir väldigt förvirrad.
 Idag var vi på utflykt i 3 timmar och under hela den tiden tänkte jag mer att "fan jag behöver vara i min skog och leta istället för att vara här". Det gav liksom inte så mycket, mest för att jag var omotiverad och känner stressen. Tanken var att åka till min skog när jag kom hem, men jag orkade inte, utan sov istället i 1,5 timma. Om jag orkar åker jag dit imorrn, för jag åker inte förrän 11. Annars jobbar jag mer med det på fredag.
Samtidigt som biotoparbetet ska göras, har vi seminarium, som inte kräver massor förutom att läsa/skumma igenom en massa sidor i en bok. Nästa vecka är det dessutom dags för vfu igen där jag ska ha helhetsansvar några dagar, ska ha en utflykt med 5 årsgruppen, ska intervjua barnen om naturen och miljön för att det sen ska bli en liten uppsats typ som ska in inte ens 2 veckor efter vfu:n. Det ska inte bli kul med vfu! Det känns som det är mycket samtidigt och orken räcker inte just nu känner jag. Jag vill kunna fokusera på biotopen och ha roligt, men det känns som om jag får utnyttja helgerna för att hinna....vilket inte är helt bra.

Hemma ser det hemskt ut, vi behöver städa! En del av mig vill passa på att göra det på fredag då jag pluggar hemma....men jag behöver plugga då. Jag orkar inte hålla ordning hemma när jag är stressad. Iofs bryr jag mig inte om lite oordning och har ofta lite rörigt där jag oftast är (i vardagsrummet). Sambon klagar lite och vill att jag har mer ordning men om nåt ramlar på golvet orkar jag inte ens ta upp det (mat alltså). Jag vet att jag nog stökar till mest, men ibland önskar jag att nån annan tog hand om det efter mig. Disken och maten är jag trött på att ta hand om. Jag är hemma först och får ta den smällen oftast. Kommer jag hem senare tar tobbe det eller om jag lagt allt i blöt men inte hunnit/orkar diska medan jag lagar mat tar han ju det. Men på helgen slutar det 3 av 4 ggr med att jag sköter det då också. Han tar det när det är ett måste, när vi lagar mat, men jag kan ta det ett tag innan så det är ordning när vi lagar mat. Finns tiden och orken gör jag det, just nu sinar den och jag blir mer irriterad över allt jag ska göra men orkar inte säga till honom att göra mer, dessutom är han också trött och utarbetad. Men jag har väl satt mig i den sitsen själv då jag vill ha koll och vill få vissa saker gjorda på ett visst sätt.....en sak vi börjat göra då vi ofta glömmer viktiga ingredienser till vår mat, är att sätta upp en lista där vi skriver upp vad som tagit slut hemma plus att vi kan skriva vilken mat vi är sugna på. Blir lite lättare att skriva matlistan när vi ska handla, vilket är ytterligare en sak jag ofta får ta tag i då jag hatar att vi inte kommer iväg på lördagar förrän listan är klar......suck......

Ja som sagt, nu är jag inte på topp och har dessutom ont i kroppen efter utflykten, dålig kondis, dålig rygg och jag spännde nog ryggen när jag hade ryggsäck.....jag vet att jag behöver träna men var ska den tiden och orken komma ifrån. Det är nog att bara köra igång, men.......

Min helg

Min helg bestod av plugg, faktist mer än vanligt under en helg, veckohandling, däckbyte och cykelutflykt till min skog.

Självklart regnade det när vi cyklade till skogen och en stund när vi var där. Men sen sprack det upp en stund och det var så härligt med sol och värme. Tobbe fick vara med och ta bilder. Självklart tog batterierna slut, fast jag satte i dem nya i måndags och tog ut dem när jag inte använde kameran, blir galen för kameran slukar batterier. Några bilder fick jag ändå och de kommer här:

Blåbärsris vars knoppar syns mer denna gång.

Vi hittade gräslök på oväntat ställe....

Knoppar på nåt träd som jag ännu inte identifierat.

Mossor eller lavor på ett träd.

En skogsmyra, eller iaf en myra som bor i skogen :)

Nässlor av nåt slag.

Svamp av nåt slag som bor på ett litet träd.

Vass på åkern/ängen.

 Hästhovsört, tussilago eller som jag kallar det tusselagom, då vi hade en katt som hette tusse tyckte jag som liten att det hette så.

Coolt träd.



Bilder

Jag inser att jag sällan har bilder i mina blogginlägg....nu kommer några på min skog där jag har en uppgift att följa och dokumentera den under några veckor, känns som massor att göra och tyvärr regnar det ju bara och är kallt så det händer inte så mycket.



Bebisgos

Idag stannade jag kvar efter skolan för att hälsa på lilla Olle och hans föräldrar och passa honom när hans mamma sprang upp och ner i tvättstugan, då pappan egentligen skulle jobbat, men blev sjuk och ändå va hemma. Min lust att få gosa på bebis va iaf å stor så jag struntar i om jag blev smittad, va bara feber han hade.

Jag träffade dem senast i söndags, men då blev Olle buren av alla andra, men nu var det min tur. Han log mot mig för första gången idag och pratade lite, så härligt! Sen bytte jag första blöjan på honom, jag vågade inte riktigt när han var helt ny, nu är han ju 3 månader imorrn, stora killen. Han brukar ogilla att bli bytt på och att ta på kläder, men han var lugn och nöjd trots att jag både bytte blöja och body då han bajsat ner sig lite, och mina jeans oxå....sånt som händer.

En gång när hans mamma va i tvättstugan skrek han hela tiden och spottade ut nappen fast han ville ha den. Insåg att han är nog både trött och hungrig så när mamma kom tillbaka fick hon gladeligen ta honom. Efteråt bad jag honom att rapa ordentligt efter maten, vilket han verkligen gjorde :). Sen skulle han sova och han somnade rätt fort i min famn och det var så mysigt men det blev tungt att bära honom, för han gillar inte när man sitter stilla. Och han är VÄLDIGT bestämd, tar efter sin mor :).

Nu börjar jag längta efter hans kusin, Eveline. Träffade henne i söndags också och det första hon sa när hon såg mig var "min Anna". Vi busade och lekte en hel del, men sen blev jag trött och ville läsa bok och då satt barnen stilla en pyttestund för att sen fortsätta. När de sen åkte hem hade hon sagt "tycker om min Anna".....åååhhh....så sött. Om hon visste hur mycket jag tycker om henne också, både Olle och hon känns som syskonbarn för mig, för deras mammor är som systrar. Hoppas iaf kunna hinna träffa henne och hennes mamma i nästa vecka, om det funkar med hennes jobb och mitt pluggande.

Jag längtar efter egna barn....men ibland är det även skönt att lämna tillbaka dem :). Är så glad att jag har 2 barn att gosa på och leka med, nu har jag laddat mina batterier med glädje igen.

30 år

Jag har varken haft tid eller lust att blogga på ett tag nu, men här kommer en liten sammanfattning.

Jag hade muntlig tenta i senaste kursen, ett udda examinationssätt där vi satt i grupp och fick olika frågor som vi skulle svara på. Det jobbiga var att de andras frågor kunse jag svara på lätt men mina egna blev svårare, fast det gick ju bra eftersom jag fick godkänt.

Sen var det förberedelser inför min 30 års fest som gällde. Jag handlade och bakade och fixade en massa, men blev aldrig så jättestressad som tur var. Festen var kul men kort då de flesta hade barn och skulle hem. Jag hann dessutom inte med alla och fick lite dåligt samvete, men man kan inte prata med alla 20 pers som kom. Fick en överraskning, som jag inte vet om den var bra eller inte. Min faster och farbror kom, och jag är inte helt förtjust i dem längre då de betett sig illa och har vissa åsikter som jag inte håller med om, då klarar jag mig utan dem. Vi har aldrig varit nära men nu slipper jag de gärna. Men de skulle väl göra det rätta för att visa upp en fasad och jag fick 500 kr presentkort på massage eller liknande och det tackar jag ju för. Fick 2 såna till och en massa fina blommor och andra presentkort. Perfekt!

Nu har påsken varit och jag var med tobbes familj, de som inte var i Thailand......, och igår var vi med min extrafamilj, eller ungerska maffian som tobbe kallar dem. Så lättsamt och mysigt och jag var lektant med 3 av ungarna varav 2 bråkade om vem som fick sitta i mitt knä. Rätt kul men tröttsamt så sen ville jag läsa bok med dem, funkade i några minuter bara. :)

Nya kursen "samspel i naturen" verkar intressant och kul, men vissa moment känns jobbiga. Jag har mätt upp ett område på 70 x 70 m som jag ska följa och inventera arter i, plus en massa andra punkter som finns som ska göras. Känns ok men jag måste börja med en beskrivning och inventeringen och ta en massa bilder och sen göra en egen karta av området. Kanske åker dit idag, om vi orkar, för jag vill gärna att tobbe hänger på.

Att vara 30 förresten känns inte konstigt alls. Om jag inte tänker på allt jag trodde jag skulle ha vid denna ålder. Som jobb, hus och barn typ. Men det kommer också så småningom.