Ibland hatar jag mig själv, eller min vana att ta åt mig av andras problem eller känna mig ansvarig för att nån annan är ensam och deppig. Det har inget med mig att göra egentligen men jag känner ansvar för saker som jag inte borde. Jag har dessutom nu när jag pluggar varken tid, ork eller pengar som när jag jobbade, jag glömmer saker och kanske inte tänker på andra som tidigare och är mer rädd om mina pengar.
Köper jag en sak till någon kanske jag tidigare köpte samma till en annan men idag gjorde jag inte det och den personen blev ledsen.
Men det betyder ju inte att jag älskar den personen mindre. Dessutom får jag inte nåt av den personen så ska jag vara sur då för att vi alltid ger men inte får tillbaka? Jag vet att den personen har dåligt med pengar så det spelar ingen roll. Men det har jag inte heller som tidigare och som sagt tänker jag mest på skolan och inte mycket annat får plats i hjärnan. Dessutom hade jag inte ens tänkt hälsa på den här personen idag, det bara blev så och visst jag hade kanske inte behövt säga att jag skulle köpa något åt den andra, men det betyder ju inget, mer än att vi är ditbjudna o vi tar med något, och vet vi att vi får något av någon annan köper vi nåt att ge tillbaka. Ska man alltid ge samma till alla blir man ju ruinerad, en tredje brukar inte få något så då ska den va sur på oss också egentligen....
Jag är glad att jag iaf kom ihåg att skicka påskpengar till småbröderna men det var i sista minuten så jag hade lika gärna kunnat glömma.
Jag vill inte att alla ska behöva ta hänsyn till mig eller mina problem samtidigt som de gärna får ha det i åtanke, men jag själv orkar inte alltid behöva tänka på att inte såra någon för att de har det jobbigt, för det har jag med men mina egna sorger räcker och blir över, och jag har inte ansvar för att andra ska må bra, man får kämpa själv till stor del, precis som jag får göra samtidigt som jag har massor av stöd. Den här personen är ensam och analyserar för mycket, precis som jag iofs.....ska ringa denna någon imorrn och prata när denna har slutat vara ledsen och förklara fast jag tycker denna någon borde fattat från början.
Det blev ett krångligt inlägg men jag fattar och behövde skriva av mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar