Nu börjar jag skriva i en blogg igen!
Min sambo är trött på att jag bara klagar hemma, det stämmer nog men jag har det tufft nu. Hoppas kunna skriva ur mig det jobbiga här så han kan få se en roligare sida från mig.
Jag är 1:a års student på lärarprogrammet i Norrköping. Det är helt nytt för mig att plugga, det var 9,5 år sen jag slutade gymnasiet och har sen dess jobbat inom barnomsorgen. När jag med många andra outbildade blev av med anställningen sen 8,5 år var jag tvungen att tänka om. Nu fan var det dags att börja plugga och bli förskollärare så att jag iaf har tryggheten i att ha en utbildning och en fast anställning på ett och samma ställe. Har de senaste åren hoppat runt på längre vikariat och det har varit tufft, att aldrig ha en egen tjänst på en förskola. Inför varje jul och semester har det varit oklart länge hur det skulle bli sen och det är inget jag önskar någon. Jag hann vänja mig vid förskolan och barnen och sen var det bara att flytta på sig och vara glad över att ha jobb åtminstone.
Jag är själv stolt över att jag ändå är kvar på Universitetet. Vet inte hur det går, för det är tufft men jag kämpar på, jag vill nå mitt mål att bli förskollärare och kunna få en anställning så jag får göra det jag älskar, att jobba med barn. Det är tufft att inte ha barn runtomkring hela tiden, det gör mig så glad och testar en verkligen hela tiden.
Den här bloggen kommer handla om det som sker och har skett i min vardag. Jag har en hel del i min ryggsäck som fortfarande påverkar mig negativt. Har haft ett par tuffa år och kämpar vidare mot framtiden.
Jag kan fortfarande längta tillbaka till min studietid! I början tyckte jag det var jättejobbigt och svårt men det blev lättare och lättare! Jag lärde mig mycket om mig själv under de åren och jag växte som människa. Det ska bli kul att följa din blogg och ta del av din roliga studietid!
SvaraRaderaMalin T