Nu är vår gemensamma semester slut. Känns vemodigt för det har varit skönt och avslappnande och jag har vant mig vid att vi ses hela dagarna. Men imorrn börjar han jobba igen. Kommer kännas tomt och jag kommer bli rastlös. Fast det går nog fort och snart sitter jag i skolan igen, jag börjar nya kursen 21:a. Jag har beställt böcker, även några som jag säkert kunnat låna på bibblan, men som verkade intressanta och användbara även efter skolan, när jag börjat jobba.
Senaste dagarna har jag varit lite smådeppig, mest för att semesterns slut närmat sig, jag har varit uttråkad plus att den jobbiga årsdagen för min brors död var igår. Jag försökte hålla mig upptagen eller distraherad och det kändes mindre jobbigt än året innan. Smärtan finns och kommer alltid finnas, men minskas och vi försöker tänka positivt och minnas honom. Vi tände ljus och skålade för honom. Eftersom Tobbe varit ett sånt stöd för mig efter hans död och han stod honom närmre än jag gjorde, blev jag ledsen bara av att se på honom. När han sen skrev "skål "svägerskan", saknar våra öl/fiskturer" blev jag så ledsen för deras skull. Jag fiskar inte och jag vet att Tobbe saknar det för varje sommar stod de och fiskade och drack öl. Många gånger när vi äter, ser på, gör något han hade gillat så säger vi att han såklart är med oss ändå. En lustig sak igår när Tobbe kopplade ur Spotify och satte på radion spelades en låt med Linkin Park som jag lyssnade på efter att han dött. Det är en låt speciellt men det var inte den som spelades igår, men vi valde att se det som ett tecken från storebror.
Den kontakt jag hade med min bror var mest att jag tyckte att han var jobbig och lat. Vi pratade inte mycket men vi brydde oss om varandra och kontakten hade blivit så mycket bättre sen jag träffade Tobbe och de blev kompisar. Jag saknar allt vi hade tillsammans under vår uppväxt och det var så myckt jag önskar vi pratat om, som vår föräldrars skilsmässa och våra småsyskon. Jag kommer alltid att sakna det vi hade och aldrig får.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar