Vart tog motivationen vägen??

Nu har jag snart gått en vecka på nya kursen som känns spännande, men jag har inte full koll på nåt känns det som. Förra veckan läste jag massor och ligger egentligen bra till tidsmässigt, men vad ska jag göra av det jag läst? Vad innebär kommande uppgifter som man ska skriva själv? Efter att bara gjort en sak, förutom praktiken, under hela förra året känns det lite läskigt när man ska göra det själv. Dessutom både till glädje och oro, ska vi inte ner till skolan så ofta, väldigt sällan faktist. Då träffar man inte alla i gruppen så ofta för att diskutera allt. Stödet av gruppen är jätteviktigt.

Jag har ju varit hemma många dagar och tanken va att plugga, men det har gått sämre än väntat och jag blir så uttråkad av att inget göra, men är även ovillig att ta tag i att åka nånstanns eller göra nåt. Blir så seg, uttråkad och deppig av att va hemma mycket, även om jag inte va hemma mycket igår då jag umgicks med lilla E. Det är tråkigt att va själv och inte ha nån att prata med, till och med på Facebook har det vart rätt tyst idag.

Imorrn ska jag ringa min praktikplats i alla fall. Har mailat men vet inte om hon sett mailen för jag har inte fått nåt svar. Tyckte det var enklast att maila all info än att ta det på telefonen, men nu måste jag prata med handledaren och eventuellt åka och hälsa på. Jag väntar även på besked om ifall jag kan observera på förskolan här hemma, vore skönt att slippa åka och jag måste få det gjort snart, så jag hinner skriva uppgiften som ska in rätt snart.

Jaja, det blir bättre, imorrn ska vi ner en snabbis och vi hinner prata och planera lite med gruppen.

Jävla armbåge!

Sen typ 6 veckor har jag haft ont i min vänstra armbåge. Det gör ont när jag ska lyfta något, kan räcka med att dra upp byxorna eller dra i mitt duntäcke. Det är värst när jag greppar något och ska lyfta. Min lyftkraft är minskad och jag får lätt ondare om jag anstränger armen. Förra veckan insåg jag efter att ha pratat med mamma att det nog handlar om tennisarmbåge. Man kan få det vid överansträngning eller vid hastig rörelse. Överansträngt mig har jag inte, utan jag tror att jag vred armbågen när jag hjälpte en tant från toaletten till rullstolen, då hon stod på en turner, en rullplatta som man står på och håller i sig i. Jag skulle ha väntat på en till personal, men det dröjde och tanten var otålig, så jag drog den med en arm istället för 2....inte smart. Men jag fick inte ont direkt och det har liksom ökat under veckornas gång.

Idag rev jag sönder en väldigt stor hög räkningar och det var heller inte skönt för armbågen. Så onödigt, även om jag vilade lite då och då. Jag fick ett band med en magnet som ska spännas vid armbågen av mamma, som hon använt då hon haft ont. Det avlastar lite och ska inte användas mer än vid anträngning. Det hjälper lite i alla fall och så försöker jag ta alvedon och ipren för det är en inflammation i muskeln. Vad jag har läst mig till kan man träna själv hemma, gå till sjukgymnast eller kiropraktor och om det inte hjälper finns kortisonsprutor. Jag har avvaktar en vecka men det har inte blivit bättre, så jag ska försöka ringa min kiropraktor och se om det finns något han kan göra, för smärtan blir inte mindre.

Annars har dagen bestått av att tvätta en massa tvättar igen, nu blir de sista täckena och kuddarna tvättade. Känns skönt att få det gjort, men det är tråkigt ändå. Jag skulle även ha tjuvstartar pluggandet, men än så länge har jag inte haft lust alls. Saknar 3 böcker till skolan och de kommer väl i slutet av veckan kanske, gärna tidigare för min del.

Laddar

Nu försöker jag ladda och peppa mig själv inför att börja 3:e året. Det känns lite jobbigt för det är skönt att inte ha en massa pluggmåsten och minskad stress av att va ledig från skolan.

MEN, nu har jag beställt några böcker, laddat ner texter, skrivit ut vissa av texterna och kurshandledningen. Det jag visst hade glömt var att mitt usb minne gick sönder i sista kursen, så nu är det bara ett sådant kvar som jag behöver. Block hade jag köpt massor av en gång, 10 st, och jag har 9 kvar så det ska nog räcka resterande tid i skolan.

En annan sak jag gjort för att förbereda mig inför ett bra år i skolan är att jag dragit ner på sockret och onyttigheterna som blev en vana hela sommaren. Sen i måndags har jag bara fikat en gång och ville ha mer men lät bli att ta det. Min plan är att inte avstå helt från sockret, men minska vanan och "beroendet". Jag ska även försöka röra på mig mer så att jag orkar mer och blir piggare, vilket kan leda till att några kilon försvinner, men mest vill jag må bra.

Häromdagen var jag på ett aloe vera party hos en kompis. Nu dricker jag aloe vera innan frukost och det ska göra en piggare och få ordning på magen, vilket är något jag hoppas aloe veran kan fixa för knäppare mage få man leta efter. Att ha ont i magen hör till min vardag och att få bråttom till toaletten. Stress gör magen dessutom värre såklart och jag har väldigt lätt för att stressa. Magkatarr och IBS är det nog. Nu gör jag ett försök till att må bättre och slippa vara orolig över min dumma mage, vilket gör att jag väljer bort vissa saker, eller äter tabletter så att jag känner mig trygg av att veta att jag inte behöver gå på toa. Så nu ska jag försöka åka till skolan utan att äta stoppande tabletter, känns väldigt nervöst.....men det SKA gå. Nu satsar jag på bättre välmående för mig själv och hoppas på ett bra skolår som blir lagom jobbigt och roligt, då det äntligen är riktat till förskolan.

Trött....

Idag har det varit ensamt hemma, efter att ha varit med Tobbe i 4 veckor var det konstigt att vara ensam. Saknade honom och höll mig ganska upptagen, från 12 i alla fall. Jag tog en sovmorgon, stängde av ljudet på klockradion. Måste skärpa mig så jag vänjer mig vid att gå upp tidigare.

Klockan 12 började jag tvätta. Tanken var att tvätta våra vanliga 2 tvättar, en extratvätt och sen tvätta och tumla 2 kuddar och mitt duntäcke och ett sommartäcke. Så blev det fast jag hittade 2 kuddar till och kuddfodral och plädar som blev tvättade också. Ville egentligen tvätta 3 täcken och 3 kuddar till, men insåg att jag kan ta det nästa vecka, för det hinner jag inte med nu. Då ska jag även tvätta en gammal och tunn bäddmadrass som hör till sängen i "lekrummet", som får duga i bäddsoffan tills vi köper ny madrass. Vi har sällan någon som sover över så det är ingen brådska. Det är hur som helst skönt att tvätta sådant man sällan tvättar, kommer kännas bra när det är gjort. Vi har i alla fall gott om kuddar i fall vi får gäster som sover över någon gång och de kommer vara rena. Dessa täcken och kuddar förvaras i Tobbes soffa och där dammsög jag nu så att vi kan lägga ner allt som är rent och det blir fint.

Sen skulle jag ju fixa något till middag och hade knappt nån ork. Men det blev pannkaka och de blev supergoda. Det är konstigt att det känns jobbigt att börja steka 10 portioner pannkaka men sen går det undan när man väl kommit igång.

Nu ska jag ner och kolla hur det går att tumla mitt duntäcke och ta upp en del av allt som tvättats idag, sjukt att ha tvättat 6 tvättar på en dag mot det normala 2.

(kan förresten tillägga att nu börjar mitt lite nyttigare liv, idag åt jag havregrynsgröt med russin och torkad aprikos till frukost och åt sista kakan till kaffet. Ikväll ska jag inte äta något onyttigt, har i och för sig inget hemma så jag har inget val, men mitt sockersug är jobbigt och jag tar kanske några vindruvor. Jag ska trappa ner på det onyttiga och röra på mig mer. Idag blev det ju upp och ner till och från tvättstugan, hoppas komma iväg på några promenader under veckan. )

Tillbaka till verkligheten

Nu är vår gemensamma semester slut. Känns vemodigt för det har varit skönt och avslappnande och jag har vant mig vid att vi ses hela dagarna. Men imorrn börjar han jobba igen. Kommer kännas tomt och jag kommer bli rastlös. Fast det går nog fort och snart sitter jag i skolan igen, jag börjar nya kursen 21:a. Jag har beställt böcker, även några som jag säkert kunnat låna på bibblan, men som verkade intressanta och användbara även efter skolan, när jag börjat jobba.

Senaste dagarna har jag varit lite smådeppig, mest för att semesterns slut närmat sig, jag har varit uttråkad plus att den jobbiga årsdagen för min brors död var igår. Jag försökte hålla mig upptagen eller distraherad och det kändes mindre jobbigt än året innan. Smärtan finns och kommer alltid finnas, men minskas och vi försöker tänka positivt och minnas honom. Vi tände ljus och skålade för honom. Eftersom Tobbe varit ett sånt stöd för mig efter hans död och han stod honom närmre än jag gjorde, blev jag ledsen bara av att se på honom. När han sen skrev "skål "svägerskan", saknar våra öl/fiskturer" blev jag så ledsen för deras skull. Jag fiskar inte och jag vet att Tobbe saknar det för varje sommar stod de och fiskade och drack öl. Många gånger när vi äter, ser på, gör något han hade gillat så säger vi att han såklart är med oss ändå. En lustig sak igår när Tobbe kopplade ur Spotify och satte på radion spelades en låt med Linkin Park som jag lyssnade på efter att han dött. Det är en låt speciellt men det var inte den som spelades igår, men vi valde att se det som ett tecken från storebror.

Den kontakt jag hade med min bror var mest att jag tyckte att han var jobbig och lat. Vi pratade inte mycket men vi brydde oss om varandra och kontakten hade blivit så mycket bättre sen jag träffade Tobbe och de blev kompisar. Jag saknar allt vi hade tillsammans under vår uppväxt och det var så myckt jag önskar vi pratat om, som vår föräldrars skilsmässa och våra småsyskon. Jag kommer alltid att sakna det vi hade och aldrig får.....

Blandade känslor....

Igår åt vi middag hos mamma för att fira min brors födelsedag, som var 28/2, men vi fick skjuta på det ända tills nu, då vi åt hans favoritmat. Mamma gjorde en förrätt på crabsticks, riven ost, vitlök och lite grädde för att röra ihop det. Sen gratineras det i ugnen och vi äter rostad macka till, om skurits till trekanter, mycket viktigt. Till varmrätt gjorde hon ris och kinagryta, med kött o champinjoner, som man har mango chutney, boston och soya till i den mängd man önskar. Till efterrätt blev det pannacotta, med hallon till. Allt var väldigt gott! När min bror fick välja mat, ofta då han fyllde såklart, gjorde mamma den här maten. För att hedra och minnas honom samlas vi 4, mamma och pappa, jag och Tobbe alltid kring hans födelsedag. Det är inte så ofta vi samlas alla, inte på middag i alla fall. Vi pratar mer i telefon och ses lite snabbt. Jag tycker det är jobbigt för det saknas en person och det blir aldrig som det var. Jag har viss distans till mina föräldrar, fast det är dumt, jag älskar de ju inte mindre för det, men inom mig finns någon tanke att om jag älskar för mycket gör det ondare när de fösvinner, för det vet jag ju hur det känns. Att gamla dör är normalt, men inte en 30 åring......och jag känner ansvar för mina föräldrar på ett udda sätt...

Nu närmar sig hans dödsdag, på lördag är det 5 år sen han dog. Hemska dag! Ska försöka ta det lugnt men vet att jag blir deppig, eller framtvingar det lite så jag får ur mig känslorna. Jag vill inte att dagen ska betyda något speciell, men ser alltid till att vara ledig i fall jag mår extra dåligt.

Dagen då jag blir äldre än honom närmar sig också....har inte helt koll men i september nån gång. Han fyllde drygt en månad före mig och han dog 11 augusti. Vet inte om jag vill veta exakta dagen, helst vill jag inse att dagen är förbi.

Vi har många änglar uppe i himlen som ser till oss.....

Sagan om Nimitz, typ...

Sagan om Nimitz

Det var en gång en liten kisse som hette Nimitz. Nimitz var en busig och nyfiken katt som gillade att gå på upptäcksfärd. Hans matte öppnade en dag dörren så att han fick stilla sin nyfikenhet.

Nimitz skuttade ut i det höga gräset för att hitta på något roligt. Han bestämde sig för att han ville se en riktig groda. han hade sett några på tv:n men aldrig på riktigt.

När han gått genom gräset hoppade han upp på en sten och spejade, men han kunde inte se något. Eller jo, han såg ju löv och stenar och blåbär, men ingen groda än.

Plötsligt ser Nimitz något som rör sig bakom trädet. Han ser något som ser ut som en fot som är grön. Han funderar över vad det kan vara som ä bakom trädet, som har en grön fot.

-Kan det vara en fågel? Nej....de har inga gröna fötter.

-Hm, kan det vara en en orm? Fast, nej, ormar har inga fötter.

-NEJ, nu vet jag, det är en groda!

Nimitz smyger försiktigt fram och kikar bakom trädet. Som han gissat, där stod en livs levande groda. Han vet inte om han ska vara rädd eller om han ska våga prata med grodan. Just när han står där och funderar börjar grodan prata med Nimitz.

-Hej, vad heter du? Jag heter Kväck och jag har lite tråkigt.

-Hej, säger Nimitz lite överraskad, jag heter Nimitz och jag ska gå på upptäcksfärd, vill du följa med?

-Ja, gärna, säger Kväck, vart ska vi gå?

Nimitz visar år vilket håll de ska gå och de ger sig iväg.

När de gått en stund bland lingon och blåbär hör de något från träden. De ser att det sitter en fågel där högt uppe i ett träd.

-Hej, säger Nimitz, är du en fågel?

-Ja, svarar fågeln, jag är en bofink som heter Flink.

-Vad trevligt att träffas, säger Kväck. Vi är på upptäcksfärd och du kanske vill vara med oss?

-Javisst, kom upp ni, säger Flink.

Nimitz ser fundersam ut.

-Men vi kan inte komma upp till dig, säger han. Jag kan klättra, men inte så högt upp och Kväck kan visserligen hoppa högt, men inte så högt. Hur ska vi göra, undrar Nimitz?

Grodan Kväck har en idé och tittar mot den lilla poolen som står på gräsmattan.

-Kan inte du Flink flyga ner till oss så kan vi bada?, säger Kväck.

-Tycker ni om att bada?, undrar Flink.

Både Kväck och Nimitz svarar -Ja!

De tre nya vännerna badar och plaskar och har jätteroligt i den lilla poolen.

Nimitz funderar över vilken tur man kan ha när man får gå ut på upptäcksfärd. Idag fick han se en riktigt groda, fick två ny vänner och hade jätteroligt. Men Nimitz tänker även att det är väldigt skönt att få gå in i huset igen, till sin husse och matte och ligga i deras knä och bli gosad på tills kurr rösten tagit slut.

(Ungerfär såhär gick sagan jag berättade för E, fast med rätt mycket tystnad och tvekande för det är svårt att improvisera sagor tycker jag)

Blötare än blötast

Idag gick vi en promenad med lilla E och hennes pappa. Det började bra med en hund och några kor. Sen började det duggregna lite så vi tog en genväg som skulle ta oss hemåt istället för den långa promenaden vi skulle ta så E skulle somna i vagnen. MEN det började regna mer och mer, fast vi gick lugnt och stannade för att kolla på en höna och hennes kycklingar. Sen fick vi springa hem och Tobbe tog täten och jag och Es pappa tog det lite lugnare. Jag var dyblöt och såg knappt nåt för allt vatten, skorna vägde massor för de var genomblöta. Och sen började det regna ännu mer, trodde inte det var möjligt, men så var det och jag saktade ner för jag skulle inte vinna nån torrhet på att spinga och komma in snabbare, jag var så blöt som jag kunde bli. Ofrivilligt springande i regn alltså.

När jag kom in satt en nöjd E i soffan med en stor handduk om sig i bara blöjan. Hon ville hjälpa till att torka mitt hår. :)

Vi åt mellanmål när vi torkat och sen skulle jag försöka få henne att sova och grabbarna spelade playstation. Det unnade jag dem, plus att det är rätt gosigt att läsa bok och söva ett gosigt barn. Det tråkiga var att vi hade inte något bra urval av barnböcker hemma. V hade Es favorit Pippi i bokform från 40 nåt som jag fått av mamma. Den hade några bilder faktist så den dög, däremot skulle hon ha mer saga så jag fick improvisera en saga om Nimitz, deras kisse. Jag blev rätt nöjd och när hon slappnat av, kramats, gosats och letat efter bästa sovposition, så somnade hon till slut.

Så det var hur jag och Tobbe spenderade vår årsdag, för 11 år sen hade vi får första officiella date. :)

Barnvaktat

Igår va jag o Tobbe barnvakt åt lilla E, 2,5 år. Det gick alldeles utmärkt, vi hade kul och hon skötte sig såklart.

Det var första längre stunden vi passat henne, hennes föräldrar skulle på begravning och vi va de enda som kunde passa henne. Det klart vi ställde upp för vi va ju ändå lediga och vi älskar den lilla skruttan ju. Vi har blivit tillfrågade, eller jag har, men har inte alltid kunnat ställa upp för jag varit i skolan. I höst kan det bli oftare för Es farmor och farfar bor i Indien i minst 2 år och de har ofta ställt upp och passat henne så hon fick kortare dagar på förskolan. Så jag ställer såklart upp om jag har möjligheten. Mamma C är ju min äldsta, närmsta vän, som en syster, och jag älskar att va med lilla E även om hon kan vara krävande som alla barn och hon far runt överallt och har svårt att slappna av. Det bästa är när hon blir glad när vi kommer och kommer springandes och ger oss en kram. Hon är även duktig på att prata, skratta, va envis, lägga pussel, sjunga, testa vuxna, hon gillar att gosa och bryr sig om någon gör sig illa, empatisk osv osv. När hon ska sova hittar hon på alla ursäkter för att slippa sova. "Vill ha mer bok, vill ha Olle (Docka och kusin), vill ha Tubbe (tobbe alltså), vill gå ut och äta mina blåbär".....osv. Jag la mig brevid henne i lilla sängen och myste tills hon kunde slappna av och somnade. 1,5 timma senare vaknade hon och vill sitta och mysa i famnen, så mysigt. Skulle gärna visa bild på henne, för hon är så söt, men det får hennes föräldrar göra om de vill, det är inte min sak.

Vi passade även deras kisse, Nimitz, som är 15 v eller nåt sånt. Supergo och busig kisse som gick runt och gnällde hela tiden trodde jag, men han pratar visst så. Han kurrar superhögt och är väldigt kelig. Tråkigt nog kände jag av allergin nästan direkt, har ju slarvat med medicinen, tar ju annars varje dag men nu blir det nån dag i veckan. Det va härligt att ha en varm, kurrandes kisse i knät.

När Es mamma och pappa kommit hem hade vi börjat med maten. Potatisklyftor i ugnen och vi grillade kött sen. Vi frågade om inte Es mormor och morfar ville komma, de hade också varit på begravning och jag har inte träffat dem på ett tag och jag ville att de skulle ha en trevlig kväll trots tråkig dag. Dessutom hade vi som vanligt köpt för mycket mat, så det räckte verkligen till fler.

Vi hade en supertrevlig dag verkligen.

Framtiden

En del av mig ser fram emot vad än framtiden ger, men en annan del är både lite orolig och ivrig. Var kommer vi att bo, både hur som i hus och var som i läget, var kommer jag att jobba, får vi nya vänner osv.

Jag har ju 1,5 år kvar i skolan och det känns som om det riktiga livet börjar först då jag är klar. Då kan vi hitta ett hus att bo i och skaffa familj och bara ha det annorlunda än nu. Vi kanske hamnar i Nyköping eller dess utkanter. Det känns mest troligt då det är vad vi känner till och ändå rätt nära familj och vänner. Men det kan även bli åt Norrköpingshållet, typ Åby. Har vänner som flyttar dit senare i höst och jag fastnade lite för Åby när vi hade exkursioner med skolan i området. Nära stan och naturen och lugnt och så vidare. Jag hittade ett hus jag gillar där. Tobbe gillade det också och vi skulle gärna ha det eller ett liknande hus. Kostar ju bara 2 miljoner typ men ligger jättefint vid en å. Om vi känner för det åker vi på husvisning bara för att vi kan.

Jag längtar efter att få gå vidare i livet iaf. Vill ha större boende, uteplats, ha ett jobb och skaffa barn och känna mig riktigt vuxen som jag varit redo för i flera år.

Här är länken till det fina huset :)

http://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-aby-norrkopings-kommun-eklundavagen-1-4021101