Året som gått 2

Privat då har det hänt tråkiga saker, exempelvis i februari när tobbes 14 åriga kusinbarn dog bara sådär. Det var hemskt att ytterligare en ung människa skulle dö i vår närhet. Han fick en snabb infektion som slog ut kroppen. Fick först höra att han var på intensiven av svärmor men det klart att han skulle klara sig, då satt vi i bilen påväg till Flen. Oroliga var vi men hoppades på det bästa, för det kan ju bara inte hända. När vi kom hem ringde hon och sa att han dött. Usch hatar dödsbesked.....stackars hans mamma och pappa och andra släktingar. För att inte tala om alla hans vänner som kom tillbaka från sportlovet utan en klasskompis....hemskt.

Pappa får fortfarande inte ha kontakt med pojkarna....och jag orkar inte va den som är mellanhand. Jag har fullt upp med mitt liv och kan inte ta in andras problem för jag mår så mycket sämre då.

En sol i mitt liv är lilla Eveline. Hon är i en så härlig ålder och jag älskar den ungen som jag skulle älska mina egna barn (tror jag). Det medför att jag längtar massor efter att få barn, men jag inser ju att det inte är bästa tiden för barn nu när jag går i skolan. Fast min biologiska klocka tickar såklart, framförallt med tanke att jag fyller 30 i år och jag trodde jag skulle ha minst ett barn vid det här laget. Om tobbe vill ha barn så hakar jag på direkt för han är mer rationell och praktisk och inte mogen. Jag känner att jag är född att bli mamma och är orolig att det ska ta tid att bli gravid när vi väl börjar försöka med tanke på min ålder. Vi får se när det händer. Igår födde min kompis en liten pojke och jag är så glad för dem. Och avis såklart.

Sommaren tillbringade jag på ett ålderdomshem och var väl ledig 2,5 v knappt. Vi gjorde inget speciellt men vi hade en resa i december att se fram emot. Vi åkte med svärmor och svågern och svägerskan till Spanien. Vi hade det trevligt och jag saknade inte alls skolan. Vi hade även en helg i Norrköping som var mysig. Annars har det varit som vanligt, med skola och jobb och vardag.

Julen var jobbig men mindre jobbig än jag väntat. Jag saknar alla mina bröder som borde vara med oss.

Nu har ett nytt år börjat och början på ett nytt liv med mindre socker och mer motion. Jag inser att jag måste kämpa lite till för att må bättre och orka mer. Sen om några kilo försvinner är det en jättebra bonus. Jag ska cykla på min motionscykel och leta övningar för att träna hemma. Får se hur det går, är taggad men det är lite jobbigt innan man kommer igång och tidsmässigt känns det jobbigt då det ofta är fullt upp ändå.

Får se om bloggandet tar fart igen, jag tror det kan vara skönt att skriva av mig.