Jag vet att många barn har det bra på förskolan medan deras föräldrar jobbar eller studerar, personalen gör ju sitt bästa och barnen tycker oftast det är roligt. Men många gånger undrar jag om barnen verkligen måste spendera så långa dagar på förskolan? Och inte sällan heller går de hela året med få lediga dagar.
Jag minns ettåringar som precis fyllt ett och börjar gå på förskolan 10 tim/dag vilket då blir 50 tim/v. Vilken vuxen människa jobbar så länge? Har inte föräldrarna rätt till semester och varför är barnen inte med dem då? Vet de om att man kan få gå ner i tid tills barnet fyllt 8 år, om jag minns rätt.
Jag tycker verkligen det är synd att det finns föräldrar som verkar bry sig mer om pengar än barnen....eller så känns det som utomstående ibland, jag kan ju tolka det fel. Föräldrar som kanske inte alltid vill vara med sina barn utan anser sig ha rätt till "egentid", men förhoppningsvis är man 2 föräldrar och kan lösa det sinsemellan. Fast jag har mött föräldrar som inte skäms för att de låtit barnen ha längre dagar så att de får ut sin "egentid".
Självklart finns det föräldrar som jobbar häcken av sig för att göra det bästa för sina barn och har dåligt samvete för att barnen får långa dagar.
Jag önskar ändå att det fanns någon reglering för hur mycket tid som barnen ska gå på förskolan, men skulle det finnas skulle det minska skatterna och förskolorna skulle inte behövas i samma utsträckning och flera skulle bli av med jobbet.
En annan sak som stör mig är de föräldrar som inte inser att förskolan är mer än bara en avlastning, att barnen lär sig massor förutom att leka. Samtidigt finns det föräldrar som kräver massor och är väldigt pålästa, vilket är bra, men otroligt pressande för pedagogerna, eller så uppfattade jag det i alla fall.
Jag har många synpunkter på det yrke jag arbetat nästan 9 år i och som jag nu utbildar mig inom. Barngrupperna är för stora, pressen att följa läroplaner och allt arbete kring verksamheten där tid tas från barngruppen ogillar jag.
Jag kan erkänna att den dag jag får barn som ska ut i barnomsorgen skulle jag föredra att ha dagmamma. Mest för att det är i en hemmamiljö och mindre barngrupper. Alla barn passar inte i förskolans stora grupper och tyvärr försvinner dagmammorna. Det borde finnas fler samtidigt som barngrupperna i förskolan borde minska!
Jag hoppas att förskolan förändras när jag kommer ut, mer pengar, fler pedagoger, mindre pappersarbete, mindre barngrupper, mer tid för barnen.....jag kanske drömmer, men förskolan borde inte bero på pengar eller barnantal och deras etnicitet.....alla har rätt att ha en rolig och utvecklande förskola och arbetssituation.
29 januari 2012
28 januari 2012
Mat i stora lass
Jag tycker ibland om att laga mat, men oftast känns det som ett måste mest. Veckodagarnas mat får vi ju anpassa efter den tid vi har för att laga mat efter jobb och skola och det blir ofta enkel och "tråkig" mat. Det ska även passa i matlådan då jag kan vara rätt kinkig när det gäller matlådor och mat med för den delen i och för sig. Mycket ris och pasta med korv eller köttfärs som bas....tyvärr...
Helgen däremot kan vi göra riktigt god mat. Idag blev det hasselbackspotatis, lövbiff, tzatziki/bearnaise sås och grön zuccini (är proppmätt för jag åt för att d va gott, efter att jag blivit mätt). Sen gjorde sambon även iordning morgondagens mat (som vi ska bjuda svärmor på) då den ska stå och gojsa till sig innan man dekorerar den. Jag pratar om smörgåstårta....ska bli så gott! Annars blir det gärna hamburgare eller tacos....gott men man kan bli lite trött på samma gamla vanliga på helgen också.
Däremot har vi påbörjat en ny vardagstradition, att äta fisk en dag i veckan. I veckan lyckades vi äta det 2 gånger till och med, panerat med remouladsås och tacofisk som det kallades. Nu i veckan ska vi gör fiskgratäng med potatismos för första gången. Ska bli intressant.
Eftersom jag oftast är den som kommer hem först, eller vi gör den mat som ta lite längre tid när jag kommer hem tidigt, är det jag som lagar den mesta maten. Det känns som lyx då sambon fixar maten när jag kommer hem efter honom. På helgerna hjälps vi åt såklar som med allt annat. Men visst smakar maten oftast godare då någon annan gjort den? :)
Helgen däremot kan vi göra riktigt god mat. Idag blev det hasselbackspotatis, lövbiff, tzatziki/bearnaise sås och grön zuccini (är proppmätt för jag åt för att d va gott, efter att jag blivit mätt). Sen gjorde sambon även iordning morgondagens mat (som vi ska bjuda svärmor på) då den ska stå och gojsa till sig innan man dekorerar den. Jag pratar om smörgåstårta....ska bli så gott! Annars blir det gärna hamburgare eller tacos....gott men man kan bli lite trött på samma gamla vanliga på helgen också.
Däremot har vi påbörjat en ny vardagstradition, att äta fisk en dag i veckan. I veckan lyckades vi äta det 2 gånger till och med, panerat med remouladsås och tacofisk som det kallades. Nu i veckan ska vi gör fiskgratäng med potatismos för första gången. Ska bli intressant.
Eftersom jag oftast är den som kommer hem först, eller vi gör den mat som ta lite längre tid när jag kommer hem tidigt, är det jag som lagar den mesta maten. Det känns som lyx då sambon fixar maten när jag kommer hem efter honom. På helgerna hjälps vi åt såklar som med allt annat. Men visst smakar maten oftast godare då någon annan gjort den? :)
26 januari 2012
Choklad
Jag är verkligen en som äter onyttigt när jag är upprörd eller ledsen. De sista 2 v har jag ätit mycket lite choklad, men igår åt jag fast jag tänkt vänta till helgen och sambon får köpa hem mer choklad idag för jag vill/måste ha.
Jag är upprörd sen igår och försöker tänka förbi det som hänt men det tar ett tag. Jag hatar kritik och är än mer självkritisk mot mig själv när jag får det. Det är utvecklande att få kritik och att skakas om lite så man inte tror att man är bäst och vet bäst alltid, men jag är otroligt känslig märker jag.....eller det visste jag ju redan men det är likväl jobbigt. Varför ska jag behöva vara så....i vissa lägen kan jag vara tuff och i andra är jag typ 2 år och väldigt långsynt....
Jag inser att den bild jag har av mig själv och den bild andra har av mig inte är densamma alltid, både till det bättre och sämre mot den bild jag har. Jag vet även att jag lätt blir missförstådd och inte märker hur jag uppfattas av andra. Jag vill aldrig vara taskig och vill alla väl, men har jag en åsikt eller ett annat förslag tänker jag inte vara tyst, det går bara inte. Kanske får tänka på min ton i det läget oftare, men i stundens hetta blir det som det blir och ibland blir jag bara än mer provocerad tyvärr.
En del av mig vill vara en tyst mus ett tag framöver och se om det blir någon skillnad eller om någon märker något.......kanske andra kan styra och ha förslag istället för mig....men kan jag ge bort den kontrollen....?
Det blir iaf inte bättre av att äta choklad, men nu är det så idag iaf!
Jag är upprörd sen igår och försöker tänka förbi det som hänt men det tar ett tag. Jag hatar kritik och är än mer självkritisk mot mig själv när jag får det. Det är utvecklande att få kritik och att skakas om lite så man inte tror att man är bäst och vet bäst alltid, men jag är otroligt känslig märker jag.....eller det visste jag ju redan men det är likväl jobbigt. Varför ska jag behöva vara så....i vissa lägen kan jag vara tuff och i andra är jag typ 2 år och väldigt långsynt....
Jag inser att den bild jag har av mig själv och den bild andra har av mig inte är densamma alltid, både till det bättre och sämre mot den bild jag har. Jag vet även att jag lätt blir missförstådd och inte märker hur jag uppfattas av andra. Jag vill aldrig vara taskig och vill alla väl, men har jag en åsikt eller ett annat förslag tänker jag inte vara tyst, det går bara inte. Kanske får tänka på min ton i det läget oftare, men i stundens hetta blir det som det blir och ibland blir jag bara än mer provocerad tyvärr.
En del av mig vill vara en tyst mus ett tag framöver och se om det blir någon skillnad eller om någon märker något.......kanske andra kan styra och ha förslag istället för mig....men kan jag ge bort den kontrollen....?
Det blir iaf inte bättre av att äta choklad, men nu är det så idag iaf!
25 januari 2012
24 januari 2012
Ny kurs och nya tag
Ja nu har andra dagen på nya kursen gått....och det känns väl okej, men som mycket som ska göras. Redan på måndag ska första uppgiften in och jag har läst det jag hunnit men en bok är på väg och kom tyvärr inte idag.
Det som är negativt med kursen än så länge är att det är lite krångliga begrepp och ämnen som tas upp. Det är ju ljus och ljud och ellära typ i korta drag. Känns komplicerat och vi har fått föreläsningar med grunderna och sen ska vi ha laborationer, som jag verkligen hoppas kan få en att fatta allt lite bättre....
Ett roligt onödigt vetande är att gruppen AC DC har med el att göra, om ni inte visste. Man skulle kunna kalla dem för växelström likström. AC alternating current, växelström. DC direct current, likström. Be mig inte att förklara begreppen närmare...
Det som är negativt med kursen än så länge är att det är lite krångliga begrepp och ämnen som tas upp. Det är ju ljus och ljud och ellära typ i korta drag. Känns komplicerat och vi har fått föreläsningar med grunderna och sen ska vi ha laborationer, som jag verkligen hoppas kan få en att fatta allt lite bättre....
Ett roligt onödigt vetande är att gruppen AC DC har med el att göra, om ni inte visste. Man skulle kunna kalla dem för växelström likström. AC alternating current, växelström. DC direct current, likström. Be mig inte att förklara begreppen närmare...
21 januari 2012
Jävla stress......
Stress är min fiende....verkligen! Hatar den men har inget val än att leva med den.
Det finns mycket som stressar mig, på olika sätt men som ändå påverkar mig på ungefär samma sätt. Magkatarr har jag haft till och från länge, men det kan jag ta medicin emot som tar hand om det värsta. Jag är trött och har svårt att fokusera och vara effektiv när jag är stressad. Min mage blir knäpp, fast det är den ju jämt. Jag får spänningsvärk i nacken och ryggen, och biter ihop käkarna när jag sover. Något som kommit på senare tid är att jag är yr också och därmed mår illa och får ont i magen så jag tror att det är någon magjsuka på G, men sen inser jag att det är stressen som spökar.
Det kan handla om att det är mycket att göra i skolan, som jag känner tidspress och oro för att det ska bli bra och få godkänt. Även redovisningar är väldigt stressande, men fungerar ändå bättre ju fler gånger man gjort det. Att äta lunch i skolan stressar mig också, det är jobbigt med mycket folk och ljud runt om, men det är samma sak där, man blir van vid det så det fungerar. Vilket har förvånat mig då det länge var så att jag inte ville/orkade utsätta mig för den stress som att gå på universitetet utgör. Nu är jag här, 1,5 år senare och jag klarar av det.....och kommer fortsätta klara resten även om jag är väldigt otålig och vill bli klar NU.
Åter till stress då....även tågresorna till skolan stressar mig, men det hjälper ju att jag har en så härlig grupp i skolan som kan distrahera en med härligt snack och skratt. Alla måsten i hemmet stressar mig också, väntar in i det längsta med att exempelvis städa hemma....skulle vilja ha en hemhjälp ibland så jag kunde slippa fixa och dona med det vardagliga.
Känslomässig stress är den värsta jag vet, för där får man inte se nåt resultat som i skolan där man ser tydligt vad man klarar av trots stress och oro. Jag har alltid, eller så länge jag kan minnas, tagit åt mig andras problem och bekymmer och gärna tagit ansvar för deras problem. Saker som absolut inte har med mig att göra egentligen, men likväl blir jag ledsen och önskar att jag kunde ändra livet till det bättre för andra. Vet inte varför jag gör så....men jag har på senare år försökt att medvetet stånga bort sådana tankar, för jag mår inte bra av det och jag måste se till mitt eget bästa. Jag kanske verkar känslokall ibland men det är en försvarsmekanism för att orka. Mina tankar snurrar ändå kring allt med skola, familj och alla måsten som finns....det hade varit skönt att kunna stänga av tankar och känslor ibland...
Tidigare har jag använt godis och choklad för att stressa ner....men nu ska jag försöka sluta med det för att må bättre och kanske gå ner lite i vikt och för att få mer ork till allting. Det känns jobbigt och jag vet inte om de senaste dagarnas stresssymptom beror på att jag inte kan stressa ner tillräckligt. Jag har cyklat på min motionscykel och det var skönt, men de senaste dagarna har jag känt mig sjuk och inte orkat och därför låtit blir motionen, men sockret har jag kunnat skippa, förutom i kaffet. Jag vill verkligen fungera trots stress och behöver hitta andra vägar till välmående, så motionen får vara en metod....och kanske denna blogg kan hjälpa till att få ordning på tankarna.
Det finns mycket som stressar mig, på olika sätt men som ändå påverkar mig på ungefär samma sätt. Magkatarr har jag haft till och från länge, men det kan jag ta medicin emot som tar hand om det värsta. Jag är trött och har svårt att fokusera och vara effektiv när jag är stressad. Min mage blir knäpp, fast det är den ju jämt. Jag får spänningsvärk i nacken och ryggen, och biter ihop käkarna när jag sover. Något som kommit på senare tid är att jag är yr också och därmed mår illa och får ont i magen så jag tror att det är någon magjsuka på G, men sen inser jag att det är stressen som spökar.
Det kan handla om att det är mycket att göra i skolan, som jag känner tidspress och oro för att det ska bli bra och få godkänt. Även redovisningar är väldigt stressande, men fungerar ändå bättre ju fler gånger man gjort det. Att äta lunch i skolan stressar mig också, det är jobbigt med mycket folk och ljud runt om, men det är samma sak där, man blir van vid det så det fungerar. Vilket har förvånat mig då det länge var så att jag inte ville/orkade utsätta mig för den stress som att gå på universitetet utgör. Nu är jag här, 1,5 år senare och jag klarar av det.....och kommer fortsätta klara resten även om jag är väldigt otålig och vill bli klar NU.
Åter till stress då....även tågresorna till skolan stressar mig, men det hjälper ju att jag har en så härlig grupp i skolan som kan distrahera en med härligt snack och skratt. Alla måsten i hemmet stressar mig också, väntar in i det längsta med att exempelvis städa hemma....skulle vilja ha en hemhjälp ibland så jag kunde slippa fixa och dona med det vardagliga.
Känslomässig stress är den värsta jag vet, för där får man inte se nåt resultat som i skolan där man ser tydligt vad man klarar av trots stress och oro. Jag har alltid, eller så länge jag kan minnas, tagit åt mig andras problem och bekymmer och gärna tagit ansvar för deras problem. Saker som absolut inte har med mig att göra egentligen, men likväl blir jag ledsen och önskar att jag kunde ändra livet till det bättre för andra. Vet inte varför jag gör så....men jag har på senare år försökt att medvetet stånga bort sådana tankar, för jag mår inte bra av det och jag måste se till mitt eget bästa. Jag kanske verkar känslokall ibland men det är en försvarsmekanism för att orka. Mina tankar snurrar ändå kring allt med skola, familj och alla måsten som finns....det hade varit skönt att kunna stänga av tankar och känslor ibland...
Tidigare har jag använt godis och choklad för att stressa ner....men nu ska jag försöka sluta med det för att må bättre och kanske gå ner lite i vikt och för att få mer ork till allting. Det känns jobbigt och jag vet inte om de senaste dagarnas stresssymptom beror på att jag inte kan stressa ner tillräckligt. Jag har cyklat på min motionscykel och det var skönt, men de senaste dagarna har jag känt mig sjuk och inte orkat och därför låtit blir motionen, men sockret har jag kunnat skippa, förutom i kaffet. Jag vill verkligen fungera trots stress och behöver hitta andra vägar till välmående, så motionen får vara en metod....och kanske denna blogg kan hjälpa till att få ordning på tankarna.
Ta hand om er!
19 januari 2012
irritation....
Idag har min dator varit riktigt dum, Internet låste sig hela tiden och mitt tålamod tog slut. Nu sitter jag med telefonen och skriver, tur jag har den!
Imorron har vi redovisning om fosterdiagnostik och det är det sista bi gör i den här kursen. Jag känner mig nervös för det är mycket att läsa och jag måste läsa innantill när jag blir nervös. Det kommer säkert gå bra....
Nästa vecka börjar nya kursen, ljus och ljud. Känns sådär, det blir många föreläsningar, laborationer och mycket att läsa. Dessutom har vi hela tre veckors praktik och en hög med gruppuppgifter att göra. Hoppas det känns som mindre uppgifter efter kursintrot på måndag. Det som känns mest stressande är att redan nästa måndag ska första uppgiften in och det är mycket att läsa och två böcker har jag inte än, beställde en idag. Jag brukar alltid va nervös och stressad inför en ny kurs, sen brukar det klarna efter ett tag, plus att vi har ju gruppen som stöd, så tillsammans klarar vi det.
Imorron har vi redovisning om fosterdiagnostik och det är det sista bi gör i den här kursen. Jag känner mig nervös för det är mycket att läsa och jag måste läsa innantill när jag blir nervös. Det kommer säkert gå bra....
Nästa vecka börjar nya kursen, ljus och ljud. Känns sådär, det blir många föreläsningar, laborationer och mycket att läsa. Dessutom har vi hela tre veckors praktik och en hög med gruppuppgifter att göra. Hoppas det känns som mindre uppgifter efter kursintrot på måndag. Det som känns mest stressande är att redan nästa måndag ska första uppgiften in och det är mycket att läsa och två böcker har jag inte än, beställde en idag. Jag brukar alltid va nervös och stressad inför en ny kurs, sen brukar det klarna efter ett tag, plus att vi har ju gruppen som stöd, så tillsammans klarar vi det.
18 januari 2012
Dröm
Idag drömde jag så härligt...jag hade en stor rund mage med en bebis i. Jag ville inte vakna så jag stängde av väckarklockan och sov vidare. Det är jobbigt att tänka på att jag vill ha barn och även drömma om det på natten, fast samtidigt är det mysigt fast det bara är en dröm.
Jag har drömt om barn sen jag var liten, älskade att leka med barn och vara barnvakt och så har jag jobbat på förskolor och utbildar mig till förskollärare. :) Jag trodde även att jag iaf skulle ha minst ett barn nu när jag närmar mig 30. Min sambo vill vänta och han är mer logisk i sitt tänkande. Själv vet jag att jag bara har 10 år på mig att skaffa barn och klockan tickar bara vidare hela tiden. Just nu känns det jobbigt att vi inte är på samma nivå, men tjejer tänker och känner nog olika kring att skaffa barn eller inte.....tyvärr....alltså sambon vill såklart ha barn, bara inte nu. Vi har till och med bestämt namnet på vår förstfödde, sen flera år tillbaka. Lukas Carl Magnus. Vi gillar första namnet, Carl har vi i båda familjerna och Magnus efter min storebror som dog. Jag vet att en dag kommer jag få en Lukas, men jag önskar den dagen kom snart.
Jag har drömt om barn sen jag var liten, älskade att leka med barn och vara barnvakt och så har jag jobbat på förskolor och utbildar mig till förskollärare. :) Jag trodde även att jag iaf skulle ha minst ett barn nu när jag närmar mig 30. Min sambo vill vänta och han är mer logisk i sitt tänkande. Själv vet jag att jag bara har 10 år på mig att skaffa barn och klockan tickar bara vidare hela tiden. Just nu känns det jobbigt att vi inte är på samma nivå, men tjejer tänker och känner nog olika kring att skaffa barn eller inte.....tyvärr....alltså sambon vill såklart ha barn, bara inte nu. Vi har till och med bestämt namnet på vår förstfödde, sen flera år tillbaka. Lukas Carl Magnus. Vi gillar första namnet, Carl har vi i båda familjerna och Magnus efter min storebror som dog. Jag vet att en dag kommer jag få en Lukas, men jag önskar den dagen kom snart.
17 januari 2012
Böcker
När jag är på rätt humör älskar jag att läsa böcker. Jag kan vara kräsen och gillar historiska böcker, drama, deckare och kärleksböcker....typ Harlequin. De författare jag läser mest av är Michael Connely, Peter Robinson, Nora Roberts, Camilla Läckberg, Jeffrey Deaver mfl.
Jag läser ofta väldigt fort och är så fokuserad och nyfiken på vad som ska hända i boken. Jag lägger sällan böckerna på minnet, alltså jag kan minnas att jag läst boken men inte komma ihåg allt som händer, jämfört med min mamma som verkar minnas det mesta hon läst, hon läser flera böcker i veckan. När jag väl börjar läsa och om boken är riktigt bra läser jag ut den på nån dag om jag har tid att läsa.
Nu när jag pluggar orkar jag sällan läsa så mycket, vilket är väldigt tråkigt. Däremot lyssnar jag på talböcker istället. Helst när jag ska sova eller vaknar på natten och har svårt att somna om, när jag ligger på spikmattan, om jag promenerar, lagar mat eller diskar. Numera lånar jag talböcker på bibblan och lägger in på datorn och ipoden, blir lite billigare.
Jag läser ofta väldigt fort och är så fokuserad och nyfiken på vad som ska hända i boken. Jag lägger sällan böckerna på minnet, alltså jag kan minnas att jag läst boken men inte komma ihåg allt som händer, jämfört med min mamma som verkar minnas det mesta hon läst, hon läser flera böcker i veckan. När jag väl börjar läsa och om boken är riktigt bra läser jag ut den på nån dag om jag har tid att läsa.
Nu när jag pluggar orkar jag sällan läsa så mycket, vilket är väldigt tråkigt. Däremot lyssnar jag på talböcker istället. Helst när jag ska sova eller vaknar på natten och har svårt att somna om, när jag ligger på spikmattan, om jag promenerar, lagar mat eller diskar. Numera lånar jag talböcker på bibblan och lägger in på datorn och ipoden, blir lite billigare.
Shopping
Idag handlade jag lite presenter till Bebisen Björkholm.
Ett litet lammgosedjur för mamman hade ett lamm när hon växte upp som hette Bäbä, så den jag köpte heter Bäbä jr såklart.
Jag letade efter en filt men det fanns inga att hitta, väldigt irriterande, tills jag såg att de sålde bodies, mössor, haklappar där man fick köpa 3 och betala för 2. Jag köpte en svart och vit randig haklapp, en röd och vit randig body och mössa i samma färg. Jag ville egentligen ha något grönt men hittade inte det heller, varken på H&M, Kappahl eller Åhléns. Mamman tycker inte om det typiska pojk och flick färgerna och leksakerna. Jag insåg än en gång att fan vad uppdelat det är med pojk- och flickkläder, känns inte roligt och gör det svårt att hitta något neutralt, H&M va värst tyckte jag.
Jag vet inte när jag får träffa bebisen och gosa med den, om jag fick bestämma skulle jag åka dit direkt, men de ska få ta det lugnt och vila och lära känna den nya lilla personen. När jag får komma ska jag istället för att ta med mat som de kan frysa in, ska jag baka moccarutor som de kan frysa in :). Hon åt dem förra veckan och älskar sådana så det ska de få av mig.
Ett litet lammgosedjur för mamman hade ett lamm när hon växte upp som hette Bäbä, så den jag köpte heter Bäbä jr såklart.
Jag letade efter en filt men det fanns inga att hitta, väldigt irriterande, tills jag såg att de sålde bodies, mössor, haklappar där man fick köpa 3 och betala för 2. Jag köpte en svart och vit randig haklapp, en röd och vit randig body och mössa i samma färg. Jag ville egentligen ha något grönt men hittade inte det heller, varken på H&M, Kappahl eller Åhléns. Mamman tycker inte om det typiska pojk och flick färgerna och leksakerna. Jag insåg än en gång att fan vad uppdelat det är med pojk- och flickkläder, känns inte roligt och gör det svårt att hitta något neutralt, H&M va värst tyckte jag.
Jag vet inte när jag får träffa bebisen och gosa med den, om jag fick bestämma skulle jag åka dit direkt, men de ska få ta det lugnt och vila och lära känna den nya lilla personen. När jag får komma ska jag istället för att ta med mat som de kan frysa in, ska jag baka moccarutor som de kan frysa in :). Hon åt dem förra veckan och älskar sådana så det ska de få av mig.
16 januari 2012
TV
Teven är min kompis och har varit det länge. Jag minns så väl när det började. När vi fick dekoder med en massa kanaler, kanske var 9 år eller så. Innan dess såg man ju på tv men inte lika mycket eller så hyrde man film och såg på.
Jag har massor av tv minnen av såpor, sit coms och serier....minns inte ens de flesta men jag har sett några i repris och nu är de ju inte alls bra :). När jag var liten såg vi på tv tillsammans men ju äldre jag blev desto hellre ville jag se på mina program och bestämma själv.
Här hemma har vi varsitt tv tillhåll. Jag sitter i vardagsrummet och sambon i sitt "lekrum" där han mest ser på film eller spelar playstation. Vi har vissa program som vi ser tillsammans, vi brukar se på dem när vi äter vår middag. Ofta har jag mest tv:n i bakgrunden, jag har lite svårt att koppla av och bara göra en sak, så datorn, tidningar eller telefonen brukar vara med samtidigt som tv:n står på. Tillhör definitivt tv generationen.....när vi får barn ska vi se till att äta middag tillsammans vid ett bord utan tv såklart.
Undrar om jag ska rabbla allt jag ser på....nej det är för mycket. Kan i alla fall inflika att jag inte förstår varför man ska behöva betala tv-avgift när man ändå betalar boxeravgift och det är inte så många program som är bra på de kanaler som är gratis......tur att sambon tar den avgiften då :)
Jag har massor av tv minnen av såpor, sit coms och serier....minns inte ens de flesta men jag har sett några i repris och nu är de ju inte alls bra :). När jag var liten såg vi på tv tillsammans men ju äldre jag blev desto hellre ville jag se på mina program och bestämma själv.
Här hemma har vi varsitt tv tillhåll. Jag sitter i vardagsrummet och sambon i sitt "lekrum" där han mest ser på film eller spelar playstation. Vi har vissa program som vi ser tillsammans, vi brukar se på dem när vi äter vår middag. Ofta har jag mest tv:n i bakgrunden, jag har lite svårt att koppla av och bara göra en sak, så datorn, tidningar eller telefonen brukar vara med samtidigt som tv:n står på. Tillhör definitivt tv generationen.....när vi får barn ska vi se till att äta middag tillsammans vid ett bord utan tv såklart.
Undrar om jag ska rabbla allt jag ser på....nej det är för mycket. Kan i alla fall inflika att jag inte förstår varför man ska behöva betala tv-avgift när man ändå betalar boxeravgift och det är inte så många program som är bra på de kanaler som är gratis......tur att sambon tar den avgiften då :)
Musik
Jag gillar musik men jag behöver inte ha det omkring mig hela tiden och ibland är den mest störande om man haft en dag fylld av ljud. I bilen är det såklart ett måste och när jag lagar mat, om jag inte lyssnar på talbok istället.
För det mesta är det lite tuffare musik jag gillar, som hårdrock, fast inte skrikrock. Så Bandit är ju favoritradiokanalen.
Mina idoler genom åren har dock inte varit så hårda direkt. Under 90 talet var det Take That, Madonna och Red Hot Chili Peppers. De två första var för att min kompis gillade dem, främst. Jag hade massa bilder och plancher uppe på väggarna. Det tredje var det bara jag som gillade i min omgivning. De flesta lyssnade på det som var på radion men jag kände att jag gillade hårdare musik, men kände mig rätt ensam om det. Jag glömmer aldrig då jag var på festival för första gången 1999. Red Hot spelade på en utekonsert i Sthlm en vardagkväll och jag vann biljetter men ingen ville gå med mig. Vilket jäkla problem det var.....till slut följde en klasskompis med som jag bara kände lite. Det tråkiga va att han var tvungen att åka hem med ett visst tåg för hans mamma blev sur om han missade skolan. Jag hade gärna stannat längre för Red Hot spelade fortfarande när vi gick och jag struntade i om jag missat en skoldag. Min mamma va inte så noga för jag skötte ju mig alltid så vad gjorde en dag...? Red Hot såg jag i Globen en gång också, minns inte året, kanske 2006....det krävs rätt mycket för att jag ska trängas med en massa andra för jag hatar massor av folk, så jag måste verkligen gilla bandet.
Det finns även den musik som jag växt upp med som jag gillar fortfarande. Min storebror lyssnade på Metallica innan han snöade in på Synthmusik. Metallica har jag fortsatt gilla men det blev ännu mer efter att jag träffade min sambo. I somras såg jag dem för första gången och det var helt sjukt! Satt nästan och grät för det kändes så overkligt. Där kan man snacka om mycket folk! 55 000 typ men jag ville verkligen se dem och det gick ju bra och kommer Metallica hit igen hoppas jag vi får biljetter!
För det mesta är det lite tuffare musik jag gillar, som hårdrock, fast inte skrikrock. Så Bandit är ju favoritradiokanalen.
Mina idoler genom åren har dock inte varit så hårda direkt. Under 90 talet var det Take That, Madonna och Red Hot Chili Peppers. De två första var för att min kompis gillade dem, främst. Jag hade massa bilder och plancher uppe på väggarna. Det tredje var det bara jag som gillade i min omgivning. De flesta lyssnade på det som var på radion men jag kände att jag gillade hårdare musik, men kände mig rätt ensam om det. Jag glömmer aldrig då jag var på festival för första gången 1999. Red Hot spelade på en utekonsert i Sthlm en vardagkväll och jag vann biljetter men ingen ville gå med mig. Vilket jäkla problem det var.....till slut följde en klasskompis med som jag bara kände lite. Det tråkiga va att han var tvungen att åka hem med ett visst tåg för hans mamma blev sur om han missade skolan. Jag hade gärna stannat längre för Red Hot spelade fortfarande när vi gick och jag struntade i om jag missat en skoldag. Min mamma va inte så noga för jag skötte ju mig alltid så vad gjorde en dag...? Red Hot såg jag i Globen en gång också, minns inte året, kanske 2006....det krävs rätt mycket för att jag ska trängas med en massa andra för jag hatar massor av folk, så jag måste verkligen gilla bandet.
Det finns även den musik som jag växt upp med som jag gillar fortfarande. Min storebror lyssnade på Metallica innan han snöade in på Synthmusik. Metallica har jag fortsatt gilla men det blev ännu mer efter att jag träffade min sambo. I somras såg jag dem för första gången och det var helt sjukt! Satt nästan och grät för det kändes så overkligt. Där kan man snacka om mycket folk! 55 000 typ men jag ville verkligen se dem och det gick ju bra och kommer Metallica hit igen hoppas jag vi får biljetter!
15 januari 2012
Min gamla blogg som jag glömt bort
Igår sökte jag efter min blogg då jag inte mindes var jag hade den, på blogg.se eller den här. Då hittade jag min blogg som jag hade tidigare och hade ju totalt glömt bort den.....känns som en dagbok att läsa den så här 2 år senare.
http://mollykirre.blogg.se/
http://mollykirre.blogg.se/
Året som gått 2
Privat då har det hänt tråkiga saker, exempelvis i februari när tobbes 14 åriga kusinbarn dog bara sådär. Det var hemskt att ytterligare en ung människa skulle dö i vår närhet. Han fick en snabb infektion som slog ut kroppen. Fick först höra att han var på intensiven av svärmor men det klart att han skulle klara sig, då satt vi i bilen påväg till Flen. Oroliga var vi men hoppades på det bästa, för det kan ju bara inte hända. När vi kom hem ringde hon och sa att han dött. Usch hatar dödsbesked.....stackars hans mamma och pappa och andra släktingar. För att inte tala om alla hans vänner som kom tillbaka från sportlovet utan en klasskompis....hemskt.
Pappa får fortfarande inte ha kontakt med pojkarna....och jag orkar inte va den som är mellanhand. Jag har fullt upp med mitt liv och kan inte ta in andras problem för jag mår så mycket sämre då.
En sol i mitt liv är lilla Eveline. Hon är i en så härlig ålder och jag älskar den ungen som jag skulle älska mina egna barn (tror jag). Det medför att jag längtar massor efter att få barn, men jag inser ju att det inte är bästa tiden för barn nu när jag går i skolan. Fast min biologiska klocka tickar såklart, framförallt med tanke att jag fyller 30 i år och jag trodde jag skulle ha minst ett barn vid det här laget. Om tobbe vill ha barn så hakar jag på direkt för han är mer rationell och praktisk och inte mogen. Jag känner att jag är född att bli mamma och är orolig att det ska ta tid att bli gravid när vi väl börjar försöka med tanke på min ålder. Vi får se när det händer. Igår födde min kompis en liten pojke och jag är så glad för dem. Och avis såklart.
Sommaren tillbringade jag på ett ålderdomshem och var väl ledig 2,5 v knappt. Vi gjorde inget speciellt men vi hade en resa i december att se fram emot. Vi åkte med svärmor och svågern och svägerskan till Spanien. Vi hade det trevligt och jag saknade inte alls skolan. Vi hade även en helg i Norrköping som var mysig. Annars har det varit som vanligt, med skola och jobb och vardag.
Julen var jobbig men mindre jobbig än jag väntat. Jag saknar alla mina bröder som borde vara med oss.
Nu har ett nytt år börjat och början på ett nytt liv med mindre socker och mer motion. Jag inser att jag måste kämpa lite till för att må bättre och orka mer. Sen om några kilo försvinner är det en jättebra bonus. Jag ska cykla på min motionscykel och leta övningar för att träna hemma. Får se hur det går, är taggad men det är lite jobbigt innan man kommer igång och tidsmässigt känns det jobbigt då det ofta är fullt upp ändå.
Får se om bloggandet tar fart igen, jag tror det kan vara skönt att skriva av mig.
Pappa får fortfarande inte ha kontakt med pojkarna....och jag orkar inte va den som är mellanhand. Jag har fullt upp med mitt liv och kan inte ta in andras problem för jag mår så mycket sämre då.
En sol i mitt liv är lilla Eveline. Hon är i en så härlig ålder och jag älskar den ungen som jag skulle älska mina egna barn (tror jag). Det medför att jag längtar massor efter att få barn, men jag inser ju att det inte är bästa tiden för barn nu när jag går i skolan. Fast min biologiska klocka tickar såklart, framförallt med tanke att jag fyller 30 i år och jag trodde jag skulle ha minst ett barn vid det här laget. Om tobbe vill ha barn så hakar jag på direkt för han är mer rationell och praktisk och inte mogen. Jag känner att jag är född att bli mamma och är orolig att det ska ta tid att bli gravid när vi väl börjar försöka med tanke på min ålder. Vi får se när det händer. Igår födde min kompis en liten pojke och jag är så glad för dem. Och avis såklart.
Sommaren tillbringade jag på ett ålderdomshem och var väl ledig 2,5 v knappt. Vi gjorde inget speciellt men vi hade en resa i december att se fram emot. Vi åkte med svärmor och svågern och svägerskan till Spanien. Vi hade det trevligt och jag saknade inte alls skolan. Vi hade även en helg i Norrköping som var mysig. Annars har det varit som vanligt, med skola och jobb och vardag.
Julen var jobbig men mindre jobbig än jag väntat. Jag saknar alla mina bröder som borde vara med oss.
Nu har ett nytt år börjat och början på ett nytt liv med mindre socker och mer motion. Jag inser att jag måste kämpa lite till för att må bättre och orka mer. Sen om några kilo försvinner är det en jättebra bonus. Jag ska cykla på min motionscykel och leta övningar för att träna hemma. Får se hur det går, är taggad men det är lite jobbigt innan man kommer igång och tidsmässigt känns det jobbigt då det ofta är fullt upp ändå.
Får se om bloggandet tar fart igen, jag tror det kan vara skönt att skriva av mig.
Året som gått
Jag skrev alltså senast i januari förra året. Det har ju hänt en hel del sen sist så jag ska se om jag kan skriva kortfattat om det.
Skolan har gått bra, en tenta fick jag iofs skriva om en gång innan jag klarade den och den var hemsk. Begreppstenta där jag verkligen hade svårt att motivera varför jag ska kunna dessa dumma begrepp för att jobba i förskolan. Det var en stor tyngd som släppte från bröstet när jag fick godkänt. Det betydde att hela spärrkursen var avklarad och jag fick gå vidare.
Jag valde att gå NATIN, naturvetenskaplig inriktning under 2 terminer, för det verkade både roligt och nyttigt. Kurserna har varit helt okej men inte jätteroliga tyvärr. Vi ska lära oss naturvetenskap på en hög nivå som det känns ibland, även här har jag lite svårt att förstå varför vi ska lära oss detta för att jobba i förskolan. Men förskolorna har mer naturvetenskap i läroplanen och barnen tycker det är roligt såklart. En lärare sa att vi ska lära oss på en högre nivå för att kunna möta barnens olika kunskap och utmana barnen.
Vi blev en ny arbetsgrupp i skolan. Eller vi fick 3 nya medlemmar och va 5 "gamla" kvar. Det kändes jättebra men efter knappt 2 v fick vi ytterligare en ny medlem som det inte alls funkade med. Hon gav inget av sig själv eller ville vara delaktig i våra arbeten.Vi var flera som pratade med henne men hon kom med bortförklaringar som inte stämde och hon ljög och massor annat. Snacka om krasch med oss andra u gruppen. Vi hade en jättetuff tid där vi inte kunde fokusera på det viktiga och mest pratade om henne och allt som var konstigt. Lärarna var medvetna om problemet och vi fick lite hjälp men det mesta ansvaret fick vi ta. Till slut kunde vi säga att vi säger upp samarbetet med henne, tyvärr var hon inte där och har inte varit sen dess så vi har inte fått någon reaktion från henne. Inte ens lärarna har hört av henne för hon påstod att hon hade lunginflammation och var borta 2 v innan jul och sen har hon bara inte dykt upp. Om hon kommer blir jag förvånad. Hon passar inte till yrket och knappt nåt annat heller med tanke på hur hon betedde sig och skyllde allt på andra utan att se sin egen del i det hela. Nu är vi iaf av med henne och kan gå vidare. Gruppen funkar rätt bra, men vissa småsaker stör mig och kan bli större problem.
Jag har 2 år kvar vilket känns hemskt jobbigt att det är så långt kvar, men det ska gå det också precis som det gjort hitills. :)
Skolan har gått bra, en tenta fick jag iofs skriva om en gång innan jag klarade den och den var hemsk. Begreppstenta där jag verkligen hade svårt att motivera varför jag ska kunna dessa dumma begrepp för att jobba i förskolan. Det var en stor tyngd som släppte från bröstet när jag fick godkänt. Det betydde att hela spärrkursen var avklarad och jag fick gå vidare.
Jag valde att gå NATIN, naturvetenskaplig inriktning under 2 terminer, för det verkade både roligt och nyttigt. Kurserna har varit helt okej men inte jätteroliga tyvärr. Vi ska lära oss naturvetenskap på en hög nivå som det känns ibland, även här har jag lite svårt att förstå varför vi ska lära oss detta för att jobba i förskolan. Men förskolorna har mer naturvetenskap i läroplanen och barnen tycker det är roligt såklart. En lärare sa att vi ska lära oss på en högre nivå för att kunna möta barnens olika kunskap och utmana barnen.
Vi blev en ny arbetsgrupp i skolan. Eller vi fick 3 nya medlemmar och va 5 "gamla" kvar. Det kändes jättebra men efter knappt 2 v fick vi ytterligare en ny medlem som det inte alls funkade med. Hon gav inget av sig själv eller ville vara delaktig i våra arbeten.Vi var flera som pratade med henne men hon kom med bortförklaringar som inte stämde och hon ljög och massor annat. Snacka om krasch med oss andra u gruppen. Vi hade en jättetuff tid där vi inte kunde fokusera på det viktiga och mest pratade om henne och allt som var konstigt. Lärarna var medvetna om problemet och vi fick lite hjälp men det mesta ansvaret fick vi ta. Till slut kunde vi säga att vi säger upp samarbetet med henne, tyvärr var hon inte där och har inte varit sen dess så vi har inte fått någon reaktion från henne. Inte ens lärarna har hört av henne för hon påstod att hon hade lunginflammation och var borta 2 v innan jul och sen har hon bara inte dykt upp. Om hon kommer blir jag förvånad. Hon passar inte till yrket och knappt nåt annat heller med tanke på hur hon betedde sig och skyllde allt på andra utan att se sin egen del i det hela. Nu är vi iaf av med henne och kan gå vidare. Gruppen funkar rätt bra, men vissa småsaker stör mig och kan bli större problem.
Jag har 2 år kvar vilket känns hemskt jobbigt att det är så långt kvar, men det ska gå det också precis som det gjort hitills. :)
14 januari 2012
Oj
Såg att det nästan är ett år sen jag bloggade. Har haft fullt upp i skolan och har haft noll med inspiration så det blev inget att skriva om. Fast nu när jag sitter och funderar kommer jag på en del, men det får jag skriva om en annan dag om jag nu kommer igång med bloggandet igen. Idag ska vi på middag och jag ska göra mig iordning nu så tiden räcker inte. På återseende. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)