Mor och farföräldrar

Igår var jag hos pappa, som bor kvar i huset som farmor och farfar bodde i hela min uppväxt. Han flyttade dit för 3-4 år sen för att hjälpa gamlingarna för farmor hade haft iaf en stroke men återhämtat sig rätt bra och farfar började bli lite dement, men inte så mycket, förrän farmor dog 2007, då gick det snabbt utför och pappa har knappt orkat ta hand om honom och trots hemtjänst funkade det inte till slut så nu är farfar på ett hem. Det fick mig iaf att tänka på hur det var när jag var liten, med mina mor och farföräldrar.

Morfar hette Erik Adolfsson och var född 1911. Han dog när jag var knappt 1 år av hjärnblödning (om jag minns rätt). Han växte upp fattigt i Stockholm, på vad som kallades svältholmen, kungsholmen. Allt jag vet om honom har jag fått berättat och det är inte så mycket. Han spelade trummor i nåt band och spelade en gång i Blå Hallen (eller vad d nu heter där Nobelmiddagen är). Han läste iaf till Optiker och urmakare och hade butik i centrala Sthlm med nån känd kund som jag inte minns vem det var nu.

Enda fotot jag har på oss tillsammans. Han var rädd att barnbarnen skulle gå sönder om han höll dem.

Mormor hette Märta Adolfsson och var oxå född 1911, på lucia. Hon växte upp på en gård i Stjärnhov på Hyltingö, där mammas kusin bor idag. Hon dog 1999 främst för att hon bröt lårbenshalsen och bara blev svagare. Jag vet inte så mycket om vad hon gjorde innan jag föddes men mamma har berättat att hon jobbade på Konsum (med tyger tror jag d va). Hon flyttade till Sthlm med sin syster som ung och bodde i Vällingby sen mamma va liten. Jag minns mormor mest från sommarstugan i Stjärnhov, när man kom in i stora huset på morgonen satt hon alltid i köket och väntade med frukost framme. Eller så stod hon och jobbade i trädgården. När hon blev pensionär började hon måla, vi har några av hennes tavlor och de betyder mycket. Jag minns dagen hon dog, då var vi på väg upp till Sthlm för att personalen hade ringt och sagt att hon visade tecken på att det inte var långt kvar. Men mamma, jag och pappa hann inte dit innan, hon hade dött 40 min tidigare. Jag vågade först inte se på henne eller säga farväl. När jag blev ensam i hennes rum vågade jag, men det var jobbigt, det var den första döda personen jag hade sett och det var min mormor, som inte var kvar. Hon var kall och helt stilla och de hade satt på henne hennes Solbackaoverall och hon hade blommor i famnen. Jag är glad att jag kunde sitta med henne en stund, det var helt naturligt men såklart sorgligt.

Mormor kollar på när jag ritar.

Farfar heter Åke Johansson och blir 91 år i år. Han har alltid varit busig och jag kallade honom för koko (som i huvet). Hans barndom vet jag inte mycket om, mer än att han växte upp utanför Nyköping och hans pappa var statare, jobbade på gårdar. Han var målare och bodde med farmor i Stjärnhov och sen Järna för att de senaste 25-30 åren bo på landet i Årdala. Han spelade fotboll så han gillade att jag började spela fotboll som liten. Igår satt jag och kollade på foton, något jag älskar att göra, framförallt gamla foton gillar jag. Där fick jag se honom som liten, och såg viss likhet med storebror Magnus. Nu är han jättedement och det är jobbigt, har inte träffat honom på ett tag men pratade med honom i julas när pappa var hos honom på hemmet. Oj vad allt var snurrigt och jag blev så ledsen. Vilket sätt att sluta sitt liv på, hoppas han slipper skiten snart, det är inte värdigt att va så borta och deprimerad.

Här ligger de och läser saga för Magnus.



Farmor hette Lisbeth och hon föddes 1925 och bodde ensam med sin mamma i Stjärnhov, eller de hamnade där och gammelmormor gifte sig med hennes styvpappa. Hennes riktiga pappa vet vi inget om alls. Gammelmormor bodde i Sthlm och träffade en man där och han var från Finland, Det är allt och farmor ville inte prata om det, det var nog inte lätt att vara oäkting på den tiden. Huset i Stjärnhov köptes för några år sen av Sissela Kyle...Hur som helst, farmor har alltid varit farmor för mig, inte någon som yrkesarbetade, men om jag minns rätt arbetade hon oxå i mataffär. Hon lagade mat och bakade jättegott. Hon var aldrig arg, förutom när jag plockade blommor till henne som var fridlysta...oj vad jag blev utskälld. Jag har många minnen från Årdala och tog lite farväl av huset och minnena där igår. Det var konstigt att va där med pappa och varken farmor, farfar eller någon katt va där. I alla år har det funnits innekatter och lagårdskatter ute, de älskade sina katter. Ett fysiskt kännetecken jag har efter farmor är att mina lillfingrar är lite sneda, det var hon, min faster och jag och möjligvis en av mina småbröder som hade/har såna lillfingrar. Hon dog av sin 3:e stroke 2007, några månader före Magnus...

Jag sitter vid deras hus med pappas farbror Henrys hund.

Jag inser nu som vuxen vad synd det var att jag inte hade mer intresse av att lära känna mormor, farmor och farfar och fråga mer när de levde om vad de gjorde när de var unga. Det är nog mycket därför jag gillar att se på gamla foton. Igår såg jag ett foto från 1913 på min gammel, gammelfarfar. Alltså farfars farfar. Vet inte när han var född men gammelfarfar va född 1996 iaf. Jag gillar historia och ännu mer familjehistoria, synd bara att det inte finns så mycket information kvar för alla är borta.

Jag är inte direkt religiös men jag väljer att tro på att det finns nåt mer efter döden, att vi finns till för våra levande och att vi träffar våra nära och kära som har dött. Det kanske är för att det ska vara lättare att leva utan de döda och jag ska dit en dag oxå. Så det är mitt val att tro på det, har gjort det ända sen jag var liten och tror att de är här och kollar till oss ibland.