Härlig start på veckan!

Den här veckan började riktigt bra. Har fått trevliga besked om betyg på tentor och uppgifter.
Förra veckan iofs fick jag veta att vår gruppuppsats i första kursen nu var godkänd efter kort komplettering.

Igår fick jag se att jag hade fått godkänt på omtentan som va en svår begreppstenta.

Strax därefter fick jag mail om att portfolion som jag kompletterat var godkänd och strax därefter fick jag ett annat mail om att den enskilda uppsatsen oxå var godkänd, plus att han skrev att den var intressant och välskriven. Jag sms:ade älsklingen som kom hem med rosor åt mig för han var så glad och ville fira min lycka...älskar honom massor och känner verkligen hans stöd.

Idag då började vi höra folk i klassen som pratade om att tentaresultaten var klara. Så jag och 2 i gruppen gick och kollade på datorerna på bibblan. Jag både ville och inte ville veta. Men även DEN var GODKÄND! Jag blev så jäkla förvånad och överlycklig, hade förhoppningar att jag skulle ha klarat den men förberedde mig på det värsta.

Det betyder att första kursen är helt klar och nu väntar jag bara på att få veta om jag fixat skrivuppgifterna i andra kursen eller om de måste kompletteras.

Det är ashärligt att jag kan koncentrera mig på den nya kursen nu och inte har nåt som släpar. Nya kursen handlar förresten om Universum och människan och hållbar utveckling. Det blir många föresläsningar och olika moment i samma kurs. Full rulle med andra or, men det verkar intressant. Idag lyssnade vi på föreläsning om rymden och jag hade glömt vad intressant jag tycker rymden är så det här känns bra.

JIIIPPIIIEEEE!!! :) 

Mor och farföräldrar

Igår var jag hos pappa, som bor kvar i huset som farmor och farfar bodde i hela min uppväxt. Han flyttade dit för 3-4 år sen för att hjälpa gamlingarna för farmor hade haft iaf en stroke men återhämtat sig rätt bra och farfar började bli lite dement, men inte så mycket, förrän farmor dog 2007, då gick det snabbt utför och pappa har knappt orkat ta hand om honom och trots hemtjänst funkade det inte till slut så nu är farfar på ett hem. Det fick mig iaf att tänka på hur det var när jag var liten, med mina mor och farföräldrar.

Morfar hette Erik Adolfsson och var född 1911. Han dog när jag var knappt 1 år av hjärnblödning (om jag minns rätt). Han växte upp fattigt i Stockholm, på vad som kallades svältholmen, kungsholmen. Allt jag vet om honom har jag fått berättat och det är inte så mycket. Han spelade trummor i nåt band och spelade en gång i Blå Hallen (eller vad d nu heter där Nobelmiddagen är). Han läste iaf till Optiker och urmakare och hade butik i centrala Sthlm med nån känd kund som jag inte minns vem det var nu.

Enda fotot jag har på oss tillsammans. Han var rädd att barnbarnen skulle gå sönder om han höll dem.

Mormor hette Märta Adolfsson och var oxå född 1911, på lucia. Hon växte upp på en gård i Stjärnhov på Hyltingö, där mammas kusin bor idag. Hon dog 1999 främst för att hon bröt lårbenshalsen och bara blev svagare. Jag vet inte så mycket om vad hon gjorde innan jag föddes men mamma har berättat att hon jobbade på Konsum (med tyger tror jag d va). Hon flyttade till Sthlm med sin syster som ung och bodde i Vällingby sen mamma va liten. Jag minns mormor mest från sommarstugan i Stjärnhov, när man kom in i stora huset på morgonen satt hon alltid i köket och väntade med frukost framme. Eller så stod hon och jobbade i trädgården. När hon blev pensionär började hon måla, vi har några av hennes tavlor och de betyder mycket. Jag minns dagen hon dog, då var vi på väg upp till Sthlm för att personalen hade ringt och sagt att hon visade tecken på att det inte var långt kvar. Men mamma, jag och pappa hann inte dit innan, hon hade dött 40 min tidigare. Jag vågade först inte se på henne eller säga farväl. När jag blev ensam i hennes rum vågade jag, men det var jobbigt, det var den första döda personen jag hade sett och det var min mormor, som inte var kvar. Hon var kall och helt stilla och de hade satt på henne hennes Solbackaoverall och hon hade blommor i famnen. Jag är glad att jag kunde sitta med henne en stund, det var helt naturligt men såklart sorgligt.

Mormor kollar på när jag ritar.

Farfar heter Åke Johansson och blir 91 år i år. Han har alltid varit busig och jag kallade honom för koko (som i huvet). Hans barndom vet jag inte mycket om, mer än att han växte upp utanför Nyköping och hans pappa var statare, jobbade på gårdar. Han var målare och bodde med farmor i Stjärnhov och sen Järna för att de senaste 25-30 åren bo på landet i Årdala. Han spelade fotboll så han gillade att jag började spela fotboll som liten. Igår satt jag och kollade på foton, något jag älskar att göra, framförallt gamla foton gillar jag. Där fick jag se honom som liten, och såg viss likhet med storebror Magnus. Nu är han jättedement och det är jobbigt, har inte träffat honom på ett tag men pratade med honom i julas när pappa var hos honom på hemmet. Oj vad allt var snurrigt och jag blev så ledsen. Vilket sätt att sluta sitt liv på, hoppas han slipper skiten snart, det är inte värdigt att va så borta och deprimerad.

Här ligger de och läser saga för Magnus.



Farmor hette Lisbeth och hon föddes 1925 och bodde ensam med sin mamma i Stjärnhov, eller de hamnade där och gammelmormor gifte sig med hennes styvpappa. Hennes riktiga pappa vet vi inget om alls. Gammelmormor bodde i Sthlm och träffade en man där och han var från Finland, Det är allt och farmor ville inte prata om det, det var nog inte lätt att vara oäkting på den tiden. Huset i Stjärnhov köptes för några år sen av Sissela Kyle...Hur som helst, farmor har alltid varit farmor för mig, inte någon som yrkesarbetade, men om jag minns rätt arbetade hon oxå i mataffär. Hon lagade mat och bakade jättegott. Hon var aldrig arg, förutom när jag plockade blommor till henne som var fridlysta...oj vad jag blev utskälld. Jag har många minnen från Årdala och tog lite farväl av huset och minnena där igår. Det var konstigt att va där med pappa och varken farmor, farfar eller någon katt va där. I alla år har det funnits innekatter och lagårdskatter ute, de älskade sina katter. Ett fysiskt kännetecken jag har efter farmor är att mina lillfingrar är lite sneda, det var hon, min faster och jag och möjligvis en av mina småbröder som hade/har såna lillfingrar. Hon dog av sin 3:e stroke 2007, några månader före Magnus...

Jag sitter vid deras hus med pappas farbror Henrys hund.

Jag inser nu som vuxen vad synd det var att jag inte hade mer intresse av att lära känna mormor, farmor och farfar och fråga mer när de levde om vad de gjorde när de var unga. Det är nog mycket därför jag gillar att se på gamla foton. Igår såg jag ett foto från 1913 på min gammel, gammelfarfar. Alltså farfars farfar. Vet inte när han var född men gammelfarfar va född 1996 iaf. Jag gillar historia och ännu mer familjehistoria, synd bara att det inte finns så mycket information kvar för alla är borta.

Jag är inte direkt religiös men jag väljer att tro på att det finns nåt mer efter döden, att vi finns till för våra levande och att vi träffar våra nära och kära som har dött. Det kanske är för att det ska vara lättare att leva utan de döda och jag ska dit en dag oxå. Så det är mitt val att tro på det, har gjort det ända sen jag var liten och tror att de är här och kollar till oss ibland.

Hemma

Igår lämnade jag in uppsatsen och de 2 skrivuppgifterna, det känns skönt, men blir inte förvånad om jag får komplettera uppgifterna då jag hade lite problem med dem. Hur som helst betyder det att jag har en ledig helg framför mig, det var länge sen jag slapp plugga på helgen. På måndag börjar nya kursen, ska bli intressant men det är mååånga föreläsningar, 20 st på typ 3 veckor tror jag....

Idag bestämde jag mig för att städa hemma, det behövs verkligen! Jag har sagt att jag skulle städa ett bra tag när jag ändå är hemma men har inte haft lust eller känt att jag riktigt haft tid för det varit skoluppgifter att göra och när jag vilade ville jag inte städa. Idag iaf är det dags, har hållt på ett bra tag nu, sorterat papper och pant som ska ut i helgen, sorterat gårdagens tvätt i mängder och strukit och satt upp de vanliga gardinerna. Nu är det dags att damma, dammsuga och torka golven. Jag avskyr att städa och önskar jag slapp. Oftast hjälps vi åt på helgen men i o med att jag ändå är hemma känner jag att jag kan göra det, o göra nåt roligare när älsklingen är hemma. Något som gör städningen lite lättare är om jag tar på mig min lilla väska o lyssnar på talbok eller musik under tiden. Så nu ska jag sätta igång!!

Veckan

Jaha, har gjort en omtenta som kändes riktigt bra, jag utvecklade och kopplade ihop massor så fan om det inte blir G!

Sen gjorde jag tentan för den här kursen och det kändes okej, så har jag tur räcker det till G, men jag skulle inte bli förvånad om jag blir underkänd. Skrev på allt men är inte helt säker på att jag skrev rätt, det var inte direkt det jag pluggat till som kom med, vilket gjorde det svårare. Det ska väl ta max 2 veckor tills resultatet är klart, vill veta nu!! Jag gillar verkligen inte salstentor och som det verkar har vi det i varje kurs, hua...det går men det är inte roligt.

Igår hade vi uppsatsopponering och fick ge och ta kritik och råd och på torsdag ska den färdiga uppsatsen skickas till läraren för bedömning. Jag fick bra kritik, lite småsaker att fixa till eller lägga till, men läraren var nöjd och tyckte min uppsats var läsarvänlig, för den var väldigt tydlig och kunde användas lite som mall, blev lite mallig, men jag jobbade hårt med den så jag är värd det!

Till nästa vecka ska vi lämna in 2 skrivuppgifter, det sista på den här kursen, och jag har inte börjat. Eller bara lite, inte tillräckligt. En bok är bra och den uppgiften ska nog gå bra, men den andra boken är tråkig och oinspirerande. Idag skulle jag skriva kort sammanfattning om den boken som gruppen ska diskutera på måndag, men det tar stopp, har markerat viktiga delar men kommer inte igång med att skriva. Imorrn då fan ska jag! Sen ska jag fortsätta med uppgifterna på söndag och som tur är har jag bara en dag när jag ska till skolan, för bildlektion och samtal med gruppen. Resten av veckan får jag slutspurta....sen en ledig helg innan nya kursen börjar. Jag har redan fixat alla böcker som ska läsas i kursen om Universum och människan. Lite flummigt verkar det och 20 föreläsningar, vilket jag inte gillar direkt, blir lite tungt då det oftast är 2/dag, ibland fler, det är så tufft att koncentrera sig och anteckna hela dagen...

I februari kommer tunnlarna i Åby renoveras, så det betyder tåg till K-holm och buss till Norrköping. I 4 månader....usch...längre och mer obekväm resa så länge. Funderar faktist på att ta bilen till k-holm trots att jag inte gillar den vägen, men det ska ju bli vår nångång så det kanske går bra. Vi får se...

Imorrn ska jag till Boda Borg för första gången med några kompisar, det ska bli kul, men jag är inte direkt smidig och har fortfarande ont i ryggen, så jag får ta det lugnt. Apropå ryggen så kanske älsklingen och jag skaffar gymkort....kanske....vill inte men min kropp behöver det verkligen, plus att några kilo kanske kan försvinna, men det viktiga är att min rygg blir starkare så jag slipper ha ont och gå till kiropraktorn så ofta.

Ja, det var en uppdatering...

Storebror.....1977-2007....



Den här texten skrev jag i gruppen jag startade på Facebook till minne av min storebror. Det är fortfarande jobbigt att läsa...

Den 11 augusti 2007 var en bra dag, till en början.
Tobbe o jag va lata, åkte och handlade och firade hans kusinbarn som fyllde år. Vi fikade och hade det riktigt trevligt. På kvällen åt vi lyxmiddag, oxfilé och tzatziki...mums. Vi skulle fira våra 6 år tillsammans innan semestern slutade.
Strax efter middagen, typ 20.30 ringde mamma, det stod på displayen iaf. Men det va pappa, då trodde jag nåt hänt mamma, det var för sent för att pappa skulle vara hos henne. Men han sa bara att du va borta....jag fattade noll o undrade vart du hade stuckit till. Sen sjönk det in men det lät helt sjukt, så kunde det väl inte vara? Jävla epilepsi tänkte jag!!! Du hatade den sjukdomen o jag vet att du slarvade med medicinen, den va dyr o nån gång betalde vi den. Jag ville inte att du skulle få några fler anfall.
Jag gick hur som helst chockad in till Tobbe o sa att du va borta, död. Han höll på att slå sönder sängen han satt i. Jag kunde knappt andas....och maten spydde jag upp. Jag orkade inte prata med mamma, det måste sjunka in och jag va rädd at jag skulle bryta ihop om jag hörde hennes röst...
Jag ringde Challe och hon o Henke åkte hit direkt. Vi satt mest o pratade om dig, men jag kände mig helt tom, tankarna for runt men ändå förstod jag noll.

Din dag vet vi bara lite om. Du hade suttit vid datorn, som vanligt, och hade tv:n på. Sen bestämde du dig för en dusch vid 11 kanske och där stannade ditt hjärta upp för alltid. Det måste ha gjort ont först, men sen blev du medvetslös och hjärnan slutade fungera.
Du hade tagit ut pengar dagen innan och köpt öl som kanske du o Simon skulle dricka i helgen.
Mamma skulle bjuda hem dig på middag men fick inte tag på dig. Hon har alltid vart rädd att du skulle få ett anfall och ramla o dö. När du inte svarade trodde hon du var död. Så hon ringde till pappa som åkte upp o kollade om du var hemma. Dörren var reglad och han hörde tv:n men du öppnade inte. Han ringde till securitas och de ringde polisen för att få komma in. Där hittade de dig i badkaret. Mammas onda aning visade sig att stämma.

Vi har alla varit i chock, o är det fortfarande till stor del. Vi har gråtit massor men försökt fokusera på det roliga och att vi fick ha dig den tid vi fick. Kinderägg, fiske, öl o poker hade du gemensamt med Tobbe, jag vet att han saknar det. Du va ju hans svägerska :)
Mest ledsen och arg är jag för allt du inte fick uppleva. Det är inte rätt att dö vid 30, du skulle ju få ett bra jobb, hitta kärleken och skaffa barn så småningom, jag ville ju bli faster, och få dig som morbror åt mina framtida barn.
Vi var inte så nära men tack vare Tobbe hade vi kommit närmare varann, jag önskar att vi hade fått mer tid tillsammans...

Sista gången jag träffade dig var på Malmamarken. Du var så jäkla bakis o orkade egentligen inte gå men du ville hänga på ändå. Du va fortfarande svart runt ögonen efter sminket o jag vet att pappa pikade dig om det när vi träffades. Vi träffade Jörgen minns jag och sen bjöd Tobbe dig på en hamburgare som du glufsade i dig. Sen minns jag inget mer från den dagen, men det var trevligt.

Efter 2 veckor fick vi veta att du haft ett medfött hjärtfel. Konstigt att det aldrig upptäckts tidigare. Du hade haft halsbränna i 2 veckor som inte gick över, kom mamma på sen, det kan ju varit ett tecken, men inte trodde någon att det här skulle hända.

Jag hoppas du var nöjd med begravningen. Jag vet att du ville kremeras och ligga i minneslund, tror vi pratade om det några månader tidigare på farmors begravning. Pappa fixade ett stort svart tyg att svepa kistan med och vi ställde 2 kort på dig och din keps o dina glasögon. Musik fixade vi oxå. Simons låt va så fin. Vi vågade först inte ha minnesstunden tillsammans med släkt o vänner. Jag o mamma va så rädda att vi skulle bryta ihop men det är konstigt hur stark man kan vara. Jag är så glad att dina vänner kom, det betydde mycket för oss. Om en begravning nånsin kan vara fin och kännas varm, så var din det. Vi fick ge dig det sista vi kunde för att hedra dig.

Så, 2 år har snart gått. Det är helt sjukt vad fort tiden går. Vi tänker på dig ofta och firar dig på din födelsedag med dina favoriträtter. Jag tycker det är trevligt men det stämmer inte att samlas utan dig. Det känns fel.

En del säger att det alltid finns en mening bakom allt som händer. Har inte kommit på vad det här skulle vara bra för än. Jag har iofs märkt att man kan leva vidare efter att ha förlorat någon nära. Människan kan vara stark och fan vad stark jag va tvungen att vara för att orka. Jag hade stort stöd av Tobbe. Av alla egentligen men ändå står man där själv och måste orka leva.
Mamma o pappa har fått mycket bättre kontakt iaf. Det behöver han efter allt han gått igenom sen långt innan du dog. Var inte ledsen för att han inte sörjt dig, den dagen kommer. O vakta över våra söta småsyskon, det behöver de nog när de bor med den kärringen.

Jag älskar dig!!! /Lillasyster



Ångest

Jag har verkligen svårt att plugga till tentor, det blir så jobbigt att jag låser mig, hatar press! Jag kan läsa och skriva hyfsat ok, och att organisera och fixa kan vara kul, diskutera och reflektera är jag mindre bra på, vilket jag får träna på i nästa kurs.
Till omtentan imorrn försöker jag repetera begreppen som kan tänkas komma med, men det blir jobbigt med över 20 begrepp varav 4 kommer på tentan och 3 ska skrivas om. Sist hade jag pluggat lite för lite, men ändå hade jag bara 1,5 p från godkänt, vilket känns ok. Det var en enda liten sak jag inte gjort tydligt för den som läste som gjorde det....
Nu har jag inte satsat så mycket mer men vissa begrepp minns jag hyfsat bra och vet att jag kan leta fram ur minnet när jag sitter där, för så var det sist. Andra har jag svårt med fortfarande, det går inte att förklara alla så bra eller knyta med läraryrket och läroplanen som kan ge pluspoäng.
Så imorrn, tidigt som sjutton (06.20) ska jag ta bilen till Norrköping, hoppas väglaget inte är alltför taskigt, men jag kör alltid lugnt på vintern, är mest orolig för andra som inte tar vädret och väglaget på allvar. Hellre kör jag saktare och det tar lite längre tid, för så mkt vinner man inte på att köra fort.

På måndag väntar nästa tenta, som jag haft så svårt att plugga till. Vi har fått så luddiga instruktioner och det känns som om man ska kunna 3 böcker och skriva allt man minns. Självklart är det säkert lättare än så egentligen, men så känns det just nu. Man ska kunna samband mellan fantasi-kreativitet, kultur-möten, barndramatik-barndomsdiskurser. Känns lite svårt, men kanske kan få ihop lite om det iaf. Men blir det omtenta så blir det....

Mon Amie

Jag sitter framför datorn och pluggar, iaf lite. Opponerar på en uppsats och ska skriva rent och organisera det hela. Borde plugga inför tentorna och har repeterat till omtentan iaf. Blev äntligen klar med loggarna som skulle kompletteras i portfolion från första kursen. Hade fastnat som sjutton men  har lyckats fixa den nu!

Dricker lite kaffe i min nya lattemugg från servisen mon amie. Min storebror ärvde den av mormorn, blev lite sur men jag fick en annan servis av henne innan hon dog, men jag fick ärva den iaf, tyvärr....
Har kaffemuggar, temuggar och fat typ från 60 talet antar jag. I juklapp fick tobbe och jag lattemuggar som är fina.



Panic

Vart fan tog dagarna vägen??? Fattar inte att det gått så fort och jag har inte ens varit i närheten av att göra det jag behöver göra i skolan. Jag har läst en del och så men har en omtenta på gång och en ny tenta och jag har inte ens pluggat nåt ännu....inte bra Anna. Men jag ville vara lite ledig och trodde jag skulle hinna, glömde bort vissa uppgifter så nästa vecka måste jag plugga som sjutton för att hinna. Jag är nära ett sammanbrott och vill inte göra nya tentan för jag fattar inte hur det ska gå till. Men jag får testa och misslyckas och göra om det antar jag. Hatar att jag är så dålig att få mig att göra det jag ska och sen stressa. Usch...