Irritation

Jag läste en artikel häromdagen som var hemskt sorglig. En tvåårig pojke hittades död i en bil och det verkar som om pappan glömt att lämna barnet på förskolan då han vanligtvis inte gör det själv och barnet har suttit där hela dagen och dog av värmen. Har hört talas om sådana händelser förut och det är verkligen sorgligt!

Det som stör mig är att i flera artiklar står det om ifall förskolan har brustit i sina rutiner då ingen hört av sig till föräldrarna då barnet inte kommit. Detta störde mig fruktansvärt!! Visst det kan vara så att vissa kommuner har som rutin att ringa och kolla med föräldrar om barnet inte dyker upp. För mig känns det larvigt att ens nämna detta i en artikel, för det var pappans "fel" att barnet dog. Vi har ju ansvar då barnet är på förskolan. Vi ska inte tjata på föräldrar, om tider eller om de verkligen jobbar de tider de lämnar barnen osv. Vi är inga poliser utan vi ska lita på föräldrarna och inte ifrågasätta dem. Om förskolan skulle ringa varje gång ett barn inte dyker upp skulle det ta ännu mer tid från de barn som är närvarande.

Jag har ibland ringt föräldrar efter några dagar när jag jobbat, om barnen inte varit på förskolan som planerat. Det har ibland hänt att föräldrarna glömt ringa eller så tycker de inte att det är så viktigt att höra av sig. Det har ju handlat om nyfikenhet från personalen samtidigt som man vill markera att vi behöver veta om barnet kommer ifall det är någon aktivitet planerad. Jag fick ofta ringa föräldrarna till en autistisk tjej jag hade hand om, då de inte dök upp eller hörde av sig och jag var ju där för att hjälpa barnet som behövde vara på förskolan på regelbundna tider.

Tidigare skulle vi även fylla i papper från försäkringskassan och har vi inte skrivit varför barnet varit frånvarande kunde man ju inte fylla i om föräldrarna vabbat. Tror att förskolorna inte behöver fylla i dessa papper längre.

Jag tycker det är tråkigt att vi ska ta så stort ansvar kring barn och föräldrar som inte alltid känns relevanta, om ni förstår mig rätt. Vi ska vara närvarande med de barn som är på förskolan och stimulera dem och deras lärande. Vi har ett enormt ansvar rent ut sagt och tyvärr innehåller jobbet mycket planering och hantering av papper och annat som tar tid från barnen. Dessutom borde vi få mer tid till planering och mer betalt med tanke på allt vi gör och det ansvar vi får ta! Att efter 3,5 års utbildning kanske få ut 15 000 kr efter skatt och csn återbetalning är inte klokt egentligen. 

Det är mycket som jag hoppas förändras i förskolan. För barn och personals skull behöver barngrupperna minska. För att få en bra förskola med glada barn, föräldrar och personal behöver förskolan få den uppskattning den förtjänar. Förutsättningarna för att erbjuda en bra förskola handlar för mig om att inte ha för stora grupper, så att barnen får den tid de behöver av personalen och så att personalen kan gå hem och vara nöjda för det de orkat göra under dagen. Många gånger handlar det om att få allt att flyta, att dela på gruppen, hantera konflikter och alla vardagliga saker som frukost, lunch och mellis tar mycket tid. Jag hoppas även att pedagogerna får vidareutbildning, mer planeringstid (vilket skiljer från var man jobbar), mer betalt såklart och att samhället förstår vad som sker på en förskola, det handlar inte om barnpassning, men när det trycks in en massa barn med få personal i samma lokaler blir det inte så mycket mer än barnpassning vissa dagar. Jag vet att det finns jättebra pedagoger som kan hantera detta men jag tror att risken är att man bränner ut sig om man hela tiden får kämpa i uppförsbacke.

Detta var några av mina tankar idag. Jag har en oro för hur det blir sen när jag börjar jobba. Jag ser fram emot det för roligare jobb finns inte, men det innebär även en stor dos stress och att hela tiden vara glad för barn, föräldrar och chefer. Man ska inte klaga utan göra det bästa av situationen som uppstår och förutsättningarna som ges. Jag önskar vi fick protestera och ställa krav. Det kanske krävs att föräldrar får upp ögonen för det som är negativt i förskolan och att forskning tas på allvar av politiker istället för att det alltid är pengarna som styr!

Oj, spärren släppte

Efter att ha deppat ihop totalt kunde jag idag samla kraft och få energi till att faktiskt ta tag i det förbaskade arbetet som ska examineras igen. Jag fick bara för mig att börja i morse och tänkte se vad jag kunde skriva och ändra om. Det slutade med att jag satt typ 3,5 timma och nästan känner mig nöjd med det nu. Så det går att lämna in det på ons och slippa åka ner enbart för att lämna det i lärarens postfack. Det räcker ju med att jag blir tvungen att åka ner för ett nytt seminarium på 45 min, då vi ska ställa frågor igen, fast vi gjorde det sist, men av nån anledning hörde det till arbetet så det är bara att göra. Jag lyckades fortsätta plugga resten av dagen, det var länge sen det hände. Det känns som om spärren jag känt sen dumma arbetet och stressen över att behöva göra om de jobbigaste delarna, med att analysera och koppla till litteratur gjorde mig tokig. Men som sagt nu är det nästan avklarat och jag är glad att det är så!

Imorrn blir det riktigt tidig morgon, ska ju åka till fina Linköping igen och vi börjar 8.15, fy....o det blir tidigt på ons oxå....tyvärr så är jag inte hemma tidigt då, om jag inte skippar seminariet vill säga, ska fundera på om det är nåt viktigt, trist bara att det kan vara bra till tentan. Jaja...

Stressen tar kål på mig

Idag fick jag en sån överväldigande känsla av nedstämdhet, yrsel, ont i huvudet och att all ork bara försvann. Jag pallar snart inte mer stress! Det är stressande att gå i skolan, att pendla, att sköta det mesta i ett hem, att längta så efter att få sommarlov, att få bli klar med skolan och få jobb, i en mycket krävande men rolig verksamhet.

Den här kursen är tuff, framförallt då jag inte direkt har koll eller kan nåt ännu som det känns, och en tenta på 11 högskolepoäng, av kursens totala 15! Sen har vi en uppgift som jag inte kommit igång med ännu plus min komplettering som ska göras, helst innan ons, men jag orkar ju inte ta tag i det. Enda fördelen jag har är att jag redan haft min praktik och bara behöver förbereda lite inför redovisningen/seminariet i slutet av maj. Allt annat kring det är skrivet.

Det stressen gör med mig är att jag blir yr och orkeslös. Motivation existerar inte direkt, för nåt. Inget känns speciellt roligt och jag får inte mycket gjort, varken skolarbete eller i hemmet. Magen och magkatarren brukar krångla. Det går verkligen i vågor men det känns som om den inre stress jag känt kommit ifatt mig.....fan!!!

Skoltrött student.......

Ja, jag har ju inte skrivit på länge...har mycket annat som tar all energi, även om jag får väldigt lite gjort egentligen. Skolan har varit riktigt tuff senaste året. Det som är problemet är väl att energin saknas och att motivationen är i botten. Något som inte hjälper vårterminen är att vi läser tillsammans med de som ska bli lärare, vilket gör att sånt vi läser, föreläsningar och seminarier många gånger handlar om högre årskurser än jag kommer att jobba med. Det gör att jag inte kan ta in eller bry mig om det som inte känns relevant. Tyvärr så har vi en sluttenta på kursen som kan komma att handla mycket om skolan, så jag måste kunna det ändå. SÅÅÅÅ störande!

Jag ser redan nu fram emot att bli av med skolarbete och få ha sommarlov istället. Jag har bestämt att jag inte ska jobba, är lite rädd att jag ska bli uttråkad, men det får bli träning (har ju gymkort numera som tyvärr inte utnyttjats så mycket som jag önskat, har svårt att få till tiden till det). Sen kommer jag nog va lite barnvakt åt lilla E. Det ska iaf blir så skönt att slippa stressa över skolan. Sen har jag bara en termin kvar :) längtar efter att få jobba och ha en normal vardag.

Nu fick du nåt nytt att läsa Johanna, men som sagt, det var inga nyheter för dig, du vet ju allt redan :).